Tramp tramp.
Det sägs att någon har tagit två steg idag.
Jag vet inte. Var inte närvarande.
Men väntar med spänning på att få se fenomenet med egna ögon.
Samma någon vägrar konsekvent att säga mamma, dock gärna pappa, och skakar på huvudet med en kraft som skulle ge ritcherskalan en ny dimension om mamman ifråga ber om en puss. För att vara mer precis skakar hon på huvudet så gardinerna fladdrar bara mamman säger hennes namn i ett tonläge som antyder att det kanske följer en fråga eller uppmaning att göra något.
-Emmy kan du vinka?
-Skak skak skak skak.
-Emmy kan du klappa händerna?
-Skak skak skak skak!!!
-Emmy....
-Skak skak skak skak!
Så jag gissar att jag får rigga en kamera om jag ska ha en chans att få se några steg innan hon slutar nian.
Själv har jag lämnat blod idag
Det borde du också göra.
Lammkött 400 poäng
Jag har just sprängt mitt vuxenpoängskonto genom att köpa ett halvt lamm.
Vi snackar alltså inte om nåt studentikost "let´s köpa ett lamm som kan gå omkring och drälla hemma bara för skojs skull", utan vi snackar storköp deluxe.
(Vem skulle dessutom ha ett halvt lamm drällandes omkring hemma? Det låter ju helt ovettigt!)
Om det ger 50 vuxenpoäng att storhandla, så borde väl inköp av helt, eller halvt för den delen, kreatur uppstyckat efter önskemål ge det tiodubbla, eller hur?
Det ska alltså stuvas in lammkött av olika former i den Stridska frysen.
VI får dock inte plats med ett halvt lamm i vår lilla frys, jag har därför hyrt in lammet i mammas frys. Och bara en sån sak måste ju ge ett poängavdrag på minst 100 poäng, eller hur?
Resultat: 400 poäng.
Shaun är inte på något sätt inblandad i min frys.
Olle in the yard.
Vi bor på landet. Den här stod i trädgården i morse. Vi tror att det är en älg, fast Melvin är inte helt säker 'det kan va en åsna också.' Vi har bestämt oss för att kalla honom 'Olle', för att undvika eventuella missförstånd. Frågor på det?
Poor dog.
Stackars stackars Boris har varit ute och cyklat en lång runda i skogen med mig och Melvin. Eller ja, Boris cyklade naturligtvis ju inte, han är ju en hund, you know. Varför är det då synd om Boris, undrar ni? För att det regnade och var 5 grader? Nope. För att han har fobi för älgar? Inte det heller. Nä. Det är synd om Boris för att man måste duscha när man har varit ute i skogen och skitat ner sig. Ja, ni ser ju själva hur synd det är om honom.
On standby?
Eller. Nu ljuger jag.
Jag har hunnit. Men haft skallen helt proppfylld av andra grejer.
Vilket leder till att jag blockar mig totalt och blir helt okreativ.
Det finns tyvärr risk för att det är så här ett tag framåt nu.
Kanske några dagar till, kanske en vecka, kanske längre.
Jag vet inte.
Har några grejer att landa på jobbet den närmaste tiden.
När det har lugnat ner sig lite så lovar jag att komma tillbaka med full kraft.
Tills dess.
Have mercy, please.
Det var bättre på den gamla goda tiden.
NU: Vill Melvin att jag skickar ett SMS till kompisens mamma för att kolla om vi kan bestämma en lekdag.
DÅ: Hängde vi på Altavista, Portalen och ICQ, och hushållets enda telefon var ständigt upptagen "På grund av det där nätet." Såsmåningom övertygade vi även våra föräldrar om fördelarna med mail, och sökmotorer.
NU: Slåss jag med min femåring om datorn för att han vill hänga på Bolibompasajten och Youtube.
DÅ: Pantade man två burkar och köpte ett Jenka och ett Shake.
NU: Skulle man aldrig få för sig att köpa ett tuggummi med riktigt socker i, heh?
DÅ: Kunde man, om man hade lyckan att ha en parabol, välja mellan Skurt och Björnes magasin mellan klockan 18:00 och 19:00. Om man hade otur var myrornas krig det enda som fanns att erbjuda. Det var inte på något sätt självklart att man kunde sitta kvar i soffan medan man bytte kanal.
NU: Sänds barnprogram mellan femtiden på morgonen och niotiden på kvällen, på åtminstonde fyra olika kanaler i genomsnittshushållet.
DÅ: Var det inte svårt att bli underkänd i skrivstil.
NU: Kan Melvin skriva alla bokstäver på datorn, men har lite svårare för att rita dem med en penna.
DÅ: Spelade man in blandband på kassetter.
NU: Blir Melvin förbannad för att jag inte kan byta låt på bilradion. "men sök på den då, mamma!"
DÅ: Ringde vi rikssamtal ibland, men då fick man fatta sig kort. Telefonen som användes hade inga knappar, men en nummerbricka.
NU: Pratar barnen med sin morbror i USA via Skype.
DÅ: Visste vi inte vad Fredagsmys var men vi gjorde våra popcorn på spisen.
NU: Hetsas det med chips, cola, micropop och annat gott varje fredagkväll framför tvn. Mysigt är det dock.
DÅ: Regerade Filmnet och moviebox.
NU: Hyr vi en film med fjärrkontrollen. Eller ser en stream.
Slutsats: Vi som känner igen oss är rätt gamla. Tekniken har gjort ett och annat framsteg. Och man mår så fint av en nostalgitripp då och då.
Finbesök
När jag kom till jobbet idag fick jag en märklig känsla av att jag hade haft besök av mina gamla kollegor på lagret. Vet inte varför. Är jag synsk kanske?
Veckans roligaste utväg.
Det här var det roligaste på väldigt väldigt länge. Det allra roligaste är att det tydligen är en standardmetod för henne.
Jag är för standardmetoder. Jag vet inte om jag har berättat för er om Melvins standardsvar?
Jag har berättat för Knivlisa i alla fall.
Vilket osökt får mig att vilja presentera just Knivlisa som en av de nya favoriter som jag la upp för ett tag sen.
Ehm... Det känns kanske lite overkill att presentera Knivlisa? Hon är ju inte helt okänd.
Däremot är hon helt fantastiskt skön. OM du mot förmodan har missat henne så finns hon här.
Ja, det här var alltså de många länkarnas och de perfekta övergångarnas inlägg.
Har man inget kul själv att skriva så kan man ju alltid länka.
Den här bilden har ingenting alls med ovanstående inlägg att göra, utan illustrerar bara världens bästa armgnagare som fyllde ett helt år i fredags.
It´s time fpr the freaking Frikadell.
Idag vill jag presentera en av mina nyfunna underhållare:
Hon hanterar stress genom att sjunga franska nationalsången, hon har en katt som heter Sigrid och en kaffemaskin som säkert skulle leverera en flintastek om man så önskade.
Och hon heter som en kokt köttbulle.
Läsning på egen risk, man blir smått beroende.
Du hittar min favoritfrikadell här.
Gaddsamtal
Det har diskuterats tatueringar. Själv är jag sugen på att bygga ut och fläska på med en rejäl tatuering från den jag har på skuldran ner över axeln och överarmen.
Danne har inga ännu men är, som man kan förstå av samtalet, sugen på att debutera?
Eller vad pratar han om egentligen?
D - När vi har lite mer pengar så ska jag få tummen ur och tatuera Emmy och Melvin på armen.
F - Alltså jag vet inte. Jag tycker att de är lite unga än så länge.
D - Fast varför inte?
F - Det kan väl vänta tills de är i femtonårsåldern åtminstonde?
D - Men vadå, man vill väl ha dem från början? Det är ju det som är hela grejen.
F - Fast jag vet inte ens om det är lagligt att tatuera så små. Emmy är ändå bara ett.
Men om man skulle passa på, nu när de ändå inte kan protestera så hemsk våldsamt, att tatuera in "mamma" på dem? Ensam-mamma-Emmas mamma verkar ju ha gjort det på Emma när hon var liten?
Jag har blivit luuurad, aaha.
Melvin har fört samtliga läsare (okej, jag kanske har en liten del i det också) och alla sina föräldrar bakom ljuset.
För han har inte vattkoppor.
Han har bara helt vanliga ovanliga prickar av obestämbar art och ursprung.
Som bara kliar litegrann, och som enligt BVC definitivt inte är några vattkoppor.
13 stycken är de i alla fall, det är tydligen det enda som vi kan vara helt säkra på i det här fallet.
Hade jag varit det minsta nyfiken eller engagerad nu så hade jag kanske inte nöjt mig med ovanstående diagnos. Men han får gå till dagis. Det räcker för mig.
Bortlängtan.
Just nu drömmer vi om en weekend, mannen och jag.
Klickar runt och pluttar i alternativ för att hitta den perfekta storstadsweekenden.
Pluttar extra noga i att vi ska ha noll barn med oss.
Och noll hundar. Fast det finns inte ens någonstans där man ska plutta i hur många hundar man tänker ta med sig. Det tycker jag är en fet miss. Jag tycker det skulle kännas bättre om jag fick tala om att vi inte tänker ta med oss någon.
Hund alltså.
Och nu ska jag erkänna en sak.
Resan får kosta max noll komma noll kronor inklusive skatter och avgifter för att passa vår budget.
Jag gör sådär ibland. Klickar runt och låtsas att jag har råd och tänker köpa en resa till Barcelona och sticka på fredag utan barn och hundar. Det är mitt sätt att överleva föräldraledighetsbudgeten.
Jag orkar inte om jag inte får tänka "Nästa månad KANSKE vi har råd."
Och guess what? Ibland blir vi sådär oansvariga och tar oss råd.
Det löser sig alltid i slutändan ändå på nåt märkligt vis.
Nästa månad kanske?
Prickar all over.
Vi tänkte så här: Nu har vi provat feber på båda ungarna.
Feber är ju rätt tråkigt och förutsägbart, vi känner att vi kan det nu och behöver lite mer utmaning.
Så vi testar vattkoppor istället.
Bara på ena ungen, dock.
För att sega ut det så länge som möjligt.
Fem år. Fem. 5 alltså.
-Mamma, 1+1 blir 2.
-Mmm.
-Och 1+1+2 blir 4.
-...!
-Och 2+2+2+2 blir ju 8.
-Men Melvin! Vad duktig du är! Hur har du lärt dig det där?
-Äh, jag bara tänker lite.
Mamman är stolt som en tupp! Eller "proud as a cock" som de hade sagt i staterna.
Nu funderar på om jag ska skicka iväg hela honom i ett rekomenderat brev till Mensa.
Eller så sitter jag bara här och fortsätter vara lycklig över att ha en så välskapt pöjk.
Jag har gjort honom själv.
Nä, nu ljuger jag igen. Danne hjälpte ju också till.
I chock.
Igår var det pokerkväll, vilket innebär god mat, alkoholhaltiga drycker och ganska sen kväll.
Vi beredde oss därför på en trött dag idag, då ungarna brukar vakna vid sex halvsjutiden.
Men vad händer? Jo, en febrig Emmy vaknar vid kvart i nio, och strax efter kommer Melvin ner.
(Vår nya tradition är att ägna helgerna åt att pyssla om sjuka barn.)
Resultat: Rätt pigga föräldrar, men allra mest: Förvirrade föräldrar. Allting känns upp och ner och ingen vet nånting.
Vad är klockan? Vad är det för dag? Är det morgon eller kväll? Kommer äggen från korna och mjölken från grisen eller var det tvärtom? Hur många minuter går det på ett kilo?
Nu ska jag ägna resten av den här underbart lata dagen åt att fila på en omvärldsanalys och fundera över livets mirakel.
Nä. Det ska jag ju såklart inte. Jag ska förmodligen fortsätta lata mig.
Men innan jag gör det ska jag presentera en av mina nya favoritbloggar.
Först ut blir.. tatatatatatatata..... (Ja eller hur fan stavar man en trumvirvel då)
Thidan!
Thidan är en väldigt skön tjej som skriver lättsamt och roligt om ingenting särskilt med en rejäl glimt i ögat.
Att läsa hennes blogg är som att småprata en stund med en nära vän. Okomplicerat och underhållande.
Och helt beroendeframkallande.
Idag äter hon en banan.
Störigast just nu
Det allra allra jobbigaste i hela världen just nu är klockan som räknar ner när Wikegård ska göra sin lista i Hockeykväll.
Man hör inte ett skit av vad han säger, utan blir helt paralyserad av den sjukt irriterande klockan.
Om man inte rent av har oturen att få ett epilepsianfall av den.
Klockan har en given plats på min egen lista.
Ja, och eftersom det är mitt största problem just nu, och dessutom bara varar i en minut om man råkar kolla på Hockeykväll, så kan vi väl dra slutsatsen att jag är rätt nöjd med livet i övrigt?
Kan hända. Men jag är fortfarande irriterad över klockan. Det kanske är läggdags nu?
Mina nya hangups
Nu har jag äntligen fått tummen ur och slängt upp länkarna till mina nya favoritbloggar.
Vilket medför att listan på favvobloggar börjar bli rätt lång. Men det kan jag inte göra nåt åt, det är bra skit alltihop och jag vill inte va utan nån av dem.
Fast för skojs skull tänkte jag i alla fall presentera dem en i taget.
Vilken jag börjar med, och när, blir en överraskning.
För mig.
För övrigt kan jag rapportera att jag inte alls mår så hemskt bra.
Jag har kännt mig väldigt ynklig hela dagen. Utöver det har jag ont i ögonen och i halsen.
Ja, och så har jag ju gikten och starren, och förra vinten bröt jag ju lårbenshalsen. Ja usche, alltid är det nåt.
Det sista var inte sant. Men det fattade ni va? Jag är alltså 28 år. Tvåe Oåtte. Tjugeoåtte.
Emmy har hittat kylen. Hon verkar dock int...
Emmy har hittat kylen. Hon verkar dock inte ha så stor koll på vad det är för dag.
Fem fyra saker du inte(?) visste om Fia.
Bristen på fantasi tvingar mig att publicera en klassiker.
Här kommer mina fem hetaste (hahahahaha. nej. Självklart inte.) hemlisar:
-Jag lider av panisk toalettfobi. Då snackar vi om trasiga toaletter. Blir helt paralyserad.
-När jag var liten kallades jag för Neger-Kokos av mina bröder. Detta för att jag en gång när vi skulle baka kokosbollar/negerbollar ställde frågan "Ska vi inte ha sånt där neger på dem också?"
JA! Jag vet att det heter chokladbollar och numera använder jag naturligtvis inte benämningen negerbollar, men på den tiden hette det så. Sorry alla mörkhyade, jag har absolut inga problem med olikheter, men den här storyn förlorar liksom sin poäng om jag inte använder ordet negerboll, eller hur?
-Ovanstående bröder är egentligen bara en bror. Den andre är min kusin, fast vi växte upp tillsammans och träffades varje dag under barndomen, vilket gör att vi idag har en väldigt tajt syskonrelation. Samme kille är även en av våra bästa vänner, samt granne till oss idag. Den riktiga brorsan träffar jag alldeles för sällan, eftersom han bor på fel sida Atlanten, vilket är hemskt jobbigt emellanåt. Ja för att jag saknar honom såklart.
-Jag är helt sjukt disträ. Så disträ att jag ofta har hemskt stora problem att komma ihåg vem som heter vad i min familj, och säger "Nej, Melvin!" när jag egentligen ska säga åt hunden.
En gång ställde jag fram hundens matskål, vände mig till Emmy och sa "Sitt!".
En annan gång tog jag på Melvin min dunväst, den räckte honom till anklarna, men det som fick mig att inse mitt misstag var när jag försökte kränga på mig själv hans dunväst i storlek 92. Detta vara alltså långt innan han var kapabel att protestera mot mina flummigheter.
-Jag har en gång ringt på en helt okänd dörr och frågat om jag fick sova på soffan. Detta efter att ha misslyckats med att lifta hem. Det gick jättebra och jag fick frukost dagen efter.
Det är nog den allra mest korkade hemlisen jag har. Jag vill poängtera att det är SKITDUMT att sova på okända folks soffor och det är lika SKITDUMT att lifta.
"Åk med tåget istället om du ska nånstans, eller stanna hemma, ungjävel!" hade jag sagt till mig själv idag om jag hade kunnat prata med den 10 år yngre varianten av mig.
Melvin-logik.
-Mamma, jag fry-y-y-y-yser.
-Det är för att febern stiger.
-Vadå stiger?
-Ja alltså den blir högre.
-Jaha. Då fryser jag inte om jag lägger mig ner då.
