Kockad och klar.
Imorgon är det dags för årets sista fest. Om någon nu hade missat det.
Det var förrätten som hamnade på vår lott och, efter lite ändrade planer med kräksjuka inblandat, även efterrätten.
Läs nu som folk. Jag säger inte på något sätt att kräksjuka är inblandad i efterrätten. Inte heller i förrätten.
Istället ska vi börja med att servera smörstekta pilgrimsmusslor och tigerräkor marinerade i chili och ingefära, på ett rostat toastbröd tillsammans med en sås på vitt vin, grädde och saffran. Som dekoration blir det sallad och tunna stavar av morot och palsternacka.
Efterrätten serveras som sig bör dagen till ära i champagneglas, och består av smält vit choklad, blandad i turkisk youghurt med jordgubbssmak, passionsfrukt och mangosorbet.
Det har kockats och smakats av, hummats och tänkts om, funderats och föreslagits, hissats och dissats. och till slut är vi nöjda. Det slutgiltiga resultatet blev, enligt egen utsago, faktiskt fantastiskt gott.
Vad ska NI äta imorgon, kära läsare?
Back on track!
Jag har nu varit ledig i en dryg vecka. De första dagarna hetsade jag omkring och letade klappar, granar och annat som hör julen till, precis som alla andra.
Sen kom julen. Och den blev precis sådär perfekt som jular ska vara, och som jular alltid tenderar att bli.
Jag brukar ha svårt att tro det dagarna innan, men julen överraskar mig alltid med att vara underbar.
Massor av mat, nära och kära runt omkring och glada spralliga barn.
Den här ledigheten har varit helt outstanding. Vi har, som vanligt i julhelgen, varit hemifrån från julaftons förmiddag till dagen efter annandagen, vilket har tvingat mig att bara slappa. Exakt vad jag behövde.
Jag har till och med fått till en shoppingrunda helt alldeles jätteensam. (Klar överdrift. Det var sjukt mycket folk överallt, men inte som jag behövde vara trevlig mot eller ens prata med.)
Och idag, som avslutning på ledigheten: Hemma. Jag tvättar med våran muppiga tvättmaskin som inte pumpar ut vattnet själv, och därför kräver en del manuellt arbete varje halvtimme.
Jag vädrar kläder eftersom pannan hade stannat när vi kom hem igår kväll, och därför sköt när vi skulle starta upp den igen (= jävligt kallt och alla kläder i intilliggande tvättstuga samt klädkammare (=exakt alla kläder i vuxen storlek) sotiga).
Jag har till och med rensat ur skoskåpet i hallen. Där fann jag bland mycket annat:
-Mina bröllopsskor.
-En jälva massa reflexer.
-Melvins bröllopsskor. (här behöver jag nog edgea lite med att det är 2,5 år sedan vi gifte oss. Barnfötter växer rätt snabbt. För övrigt bodde vi inte ens här då. Men jag tänker inte ifrågasätta varför de ligger i skoskåpet i hallen.)
-En golfsko i dammodell. Det är åtminstonde 2 år sedan jag spelade golf senast.
-En väska innehållandes en brandvarnare, en jobbtröja, och en hyllbelysning.
-En blå foppatoffel föreställande en bil.
-Ett par flip-flop.
-Två cykellås.
-Två par pumps som aldrig har använts eftersom de är sjukt obekväma.
-Daniels bebisskor
Efter rensningen innehåller skoskåpet nu enbart skor som passar någon familjemedlem i detta nu, samt är lämpliga att bäras i minusgrader.
Och två cykellås.
Och en väska innehållandes en brandvarnare, en jobbtröja och en hyllbelysning.
Resten av skorna förpassades till två tvättkorgar i tvättstugan i väntan på att jag ska komma på vart jag ska göra av dem, samt hitta bortkomna makar. Det får finnas gränser för vad som ska presteras på en enda dag.
Och nu kommer själva slutklämmen:
Trots en del meck med allt möjligt sedan vi kom hem igårkväll, så var det ändå helt underbart att komma hem. Det känns inte ens jobbigt att blev lite att stå i. Shit vad utvilad jag måste vara.
Maxat skoskåp, som inte längre är riktigt lika överfullt.
JulStriden kan börja.
Okej, julen, kom igen nu då. Jag är klar. Jag har köpt och slagit in klapparna, pulsat ut i snön och stulit den finaste granen i mannaminne, samt proppat kylen full av gröt. Jag är redo nu, julen, kom igen och ge mig en match.
Dagens fetaste miss
Vad jag inte hade med i beräkningarna var det vita fanskapet på backen som kallas snö, och som måste plöjas undan för att man ska kunna ta sig fram.
Allt gick finfint den första halvtimmen. När jag hade ungefär 10 minuter kvar hem var det dags att ta av på den idylliska lilla skogsvägen för att komma tillbaka till utgångspunkt. Vid det här laget har ni säkert redan hunnit räkna ut att den idylliska lilla skogsvägen inte var ett jävla dugg plogad.
De sista 10 minuternas promenad förvandlades alltså blixtsnabbt till en halvtimmes pulsande i knähög snö.
Vem orkar vända liksom?
Snö. Till. Förbannelse. Förra årets förvisso, men den ser exakt likadan ut i år.
Om konsten att peppa.
Tänk att några vänliga ord kan peppa så mycket ändå.
Still here.
Allting jävlas lite extra nu. Först läckte det vatten i källaren, som visade sig vara ett trasigt rör. Sen pajade bilen lagom till förra helgen. Sen läckte det in vatten i taket = nån svindyr ventilationstjofräs som har pajat på vinden.
Uppe på det har vi julstressen och framförallt vardagsstressen. (Som jag antar blir extra kännbar när allt strular?)
Jag hinner inte med nånting. Det är jobb och hem som gäller.
Jag hinner inte med att träffa vänner. Jag hinner inte med att leta julklappar. Och jag hinner definitivt inte med att blogga.
Och det är egentligen ingenting att gnälla över, jag är jätteglad att jag har ett skitroligt jobb som jag trivs med, och en underbar familj att lägga resten av tiden på.
Så jag tänker inte gnälla.
Jag tänker säga såhär:
Det ska bli jävligt gött med massor av ledighet under julveckan och nyårsveckan.
