Stora tjejen

Världens bästa Emmy är idag tre månader, och jag kan konstatera att klyschan "tiden går så fort" är en rejäl underdrift. Vad händer? Cirka en fjärdedel av min föräldraledighet har gått, och i samma stund som jag skriver detta känner jag mig därav lite stressad. Även om tre månader har känts ungefär lika långt som en nysning så känns det samtidigt som om Emmy alltid har funnits med oss, och man blir nästan lite yr av att tänka på att för drygt tre månader sen så existerade hon inte. Eller ja, hon fanns ju i min mage, men innan det då?

Igår existerade hon i varje fall i allra högsta grad. Tremånaderskontroll med vaccination, en spruta i varje ben fick hon. Den första märkte hon inte ens. Den andra märkte hon väldigt väl, och var noga med att tala om det så att hela BVC hörde. Hon väger nu 7320g och är 63 cm lång. STOR bebis med andra ord, lika stor som en 5,5 månaders bebis om man följer normal kurvan. Lyckligtvis vet jag av erfarenhet att det planar ut sen när hon börjar gå. Det charmiga i att se ut som Buddha är ju rätt så åldersrelaterat  och är väl eventuellt inte lika charmigt när hon är fjorton?


Älskade familj

Nä, du som hoppas på en syrlig jagärsåtröttpåerochsägeruppmig-vändning på det här inlägget kan sluta läsa nu. Det här är en helseriös hyllning till min fantastiskt fina familj. Jag är så sjukt stolt över er så jag tror att hjärtat kommer att hoppa ur bröstet. Tack riktas särskilt till den skäggige mannen som är min underbare make tillika bästa vän, och som har presterat de två finaste barnen i världshistorien: finaste, sötaste, harmoniska Emmy och galet glada, alltid spralliga men genomsnälla Melvin. Det känns nästan lite ego att ha lagt beslag på de tre bästa personerna som gick att uppbringa. Men det kan inte hjälpas, ni är min unit.

2 STORA GILLAR idag: Bästa bebisen har inatt sovit från klockan 10 igårkväll till klockan 5 i morse, då hon åt en slurk och somnade om. Way to go bebis!
Melvin är nu feberfri och fit for fight igen. Han ignorerade väl i och för sig sina 39 grader och ansåg sig lika fit då som nu, han är ju Melvin. Hur går det till egentligen? Själv orkar jag inte ta mig till toan utan att börja grina när jag har typ en grad feber, medan Melvin kan flyga runt som en skållad råtta som om inget hade hänt, trots 40 graders feber. Skönt i alla fall att det inte blev nåt långdraget såhär innan jul.

Och så ett litet ogillar: G:et på mitt tangentbord är helt värdelöst, man får gå tillbaka i texten och lägga till alla g i efterhand, eftersom man måste trycka dubbelt så hårt på alla G:n. Skitjobbigt!



RSS 2.0