Dö, biljävel.
Den surrar och kryper på dig, helt orädd, och hur du än viftar så ger den sig inte.
Inte förrän du mister din plats i himlen genom tidernas längsta och fulaste ramsa och går upp för att ta död på otyget, då är den puts väck.
Vår bil är värre än den flugan.
Jag hatar den, jag skulle skratta rått om den råkade rulla ut för ett stup och brinna upp.
Statusuppdateringar de senaste månaderna:
November: Nytt batteri och nåt jävla elfel: dyrt.
December: Besiktning, resulterade i ny fjäder och lite annat småkrafs: SVINdyrt.
Januari: Samma symtom som i November.
Hade beställt tid för felsökning i torsdags men då startade inte ens fanskapet.
Jag har nu laddat batteriet, bilen startar men låter och en drake och ryker värre en ett polskt kolkraftverk.
Den här notan behöver inte bli så saftig för att vi ska komma upp i reparationer för en högre summa än bilens totala värde.
Yey. Jag som bekymrade mig så för var jag skulle göra av alla pengar som vi får över varje månad.
Jag börjar se en trend här.
Tagen på bar gärning den här gången.
Ostmysteriet löst
Här har man letat hela dagen efter räkosten som vi köpte igår. Jag borde naturligtvis ha börjat med att kolla bakom Emmy klåfinger Strids dörr.
A little more unSwedish for the people, please!
Lite chockad stammade jag på fantastisk stress-svengelska fram att jag är gift, men tack ändå.
(Vadå "tack ändå"?! Vad är jag för tönt?)
Idag kom samme man, som jag inte sett sedan dess, och frågade på ett gentlemannamässigt sätt om jag på något sätt tagit illa upp för att han frågade mig och en date.
-Ehhh..! Ja! Ditt jävla pack, trodde du verkligen att jag ville dejta DIG???
Sa jag såklart inte. Jag sa naturligtvis att jag var smickrad och uppskattade det.
För det gjorde jag ju! Det gjorde hela min dag!
Det är SÅ osvenskt. Och så fantastiskt roligt och smickrande.
Varför kan vi inte bara bli lite bättre på att ge varandra lite uppskattning då och då i vardagen?
Vad är det som gör oss blekfisar så sjukt rädda för att svälja stoltheten och credda varandra lite ibland?!
DET får bli mitt nyårslöfte. Jag ska gå runt och bjuda folk på date till höger och vänster.
Eller åtminstonde bjussa på en komplimang då och då.
Varför är jag alltid sist med att komma på mitt nyårslöfte?
I varje fall inte sämst.
Inte okej alls.
Till mitt försvar vill jag säga att jag i alla fall har uppdaterat i år.
Det finns det ju somliga andra som inte har gjort.
Kom tillbaaaaka, Frikadellen, vi saknar dig!!
För att ge er en kort resumé av de sista veckorna: Kaos.
Kaos låter kanske lite jobbigt? Jag skulle säga att kaos är rätt trevligt.
Det är tillräckligt trixigt och krångligt för att man inte ska hinna känna efter så mycket.
Den som står för största trixeriet just nu är Emmy.
Hon har insett att hon kan göra en massa grejer. Typ gå, klättra, öppna dörrar, flytta runt saker.
En favorit just nu är, av oklar anledning, att öppna besticklådan och plocka ut teskedarna, för att därefter gå och slänga dem i soporna.
Det är även fantastiskt roligt att ha olika saker på fötterna, exempelvis 10 olika par strumpor, gärna andras strumpor.
Paradoxalt nog är det precis lika kul att ta av sig strumporna och knöla in dem på oväntade platser.
Hade jag inte haft någon självinsikt nu så hade jag lovat er att uppdaterat lite oftare i fortsättningen.
Jag väljer att säga att jag hemskt gärna skulle vilja hitta tid att uppdatera sisådär nån gång om dagen.
Just nu: Killklubben sjuka, tjejklubben trötta.
Utseendet är inte allt, men det hjälper på traven.
Det är så mörkt, man hinner knappt utanför dörren medan det är ljust.
Jag orkar inte riktigt göra något alls mer än jobba, äta sova.
Deppigt, var ordet.
Jag längtar så efter ljusa kvällar.
Efter att kunna, vilja och orka vara utomhus även på vardagskvällar.
Jag längtar efter att slippa alla tjocka bökiga kläder.
Men en sak kan man trots allt inte ta ifrån vintern:
Den har utseendet med sig. Den är fantastiskt vacker, till och med.
Vi får leva på det, tills det blir vår igen.
Solen vaknar till liv utanför vår balkong.
Samma sol har just gett upp för dagen, perfekt timeat med vår promenad.
Ett löfte är ett löfte är ett löfte.
Pappan -Det är när man bestämmer nåt som man ska bli bättre på under det nya året.
Melvin -Jag vet inte vad jag vill bli bättre på. Eller jo det vet jag. Jag ska bli bättre på att torka mig i rumpan.
Nån annan där ute som vill dela med sig av sina nyårslöften?
Årets första körvfest avklarad på vår baks...
Årets första körvfest avklarad på vår baksida.
Bättre och bättre dag för dag.
Vid halv tretiden inatt kom jag och Emmy hem ifrån en mycket trevlig fest. Killarna hade dispans och stannade en stund till.
Jag var rätt trött, efter två nätter med struliga barn och på det en mycket trevlig festkväll, så jag lade Emmy och skulle bara gå upp och låsa garaget innan jag själv äntligen skulle få sova.
Trodde jag.
När jag kommer in i förrådet, som ligger under garaget, så möts jag av en massa vatten på golvet.
Ovanifrån är det ett jävla väsen.
Jag hinner fundera på om taket kan ha rasat in, och om vi i så fall kan tänkas få ut en ny bil på försäkringen.
Jag tänker också att det kanske inte är jättesmart att gå upp i garaget OM nu taket har rasat in, men kommer fram till att jag måste ju kolla efter vad det är för liv däruppe och vad jag ska göra åt det.
Det visar sig vara ett rör som har frusit sönder, nånstans i väggen mellan garaget och förrådet.
Det låter som en fors däruppe.
Fan.
Letar efter kranen. Det måste ju för fan finnas en kran så att jag kan stänga vattnet som är i garaget och utanför?`
Det finns ingen kran.
Får stänga av huvudkranen.
Skickar ett SMS till Danne: "Ta med dig petflaskor med vatten när du kommer, vi har inget vatten. Eller jo, vi har massor av vatten, fast på golvet i förrådet. Godnatt."
2010 fortsatte alltså att jävlas med oss in det allra sista. Men nu är 2010 dött. Borta. Kan inte störa oss mer.
Nu har jag rörmockat ihop vårt trasig hus igen, så vi har fått tillbaka vårt rinnande vatten.
Nu är det ett nytt år.
2011, jag vill bara varna dig: försök inte ens. Det biter inte längre. Du får hitta nån annan att jävlas med.
2011 kommer bli ett fantastiskt år. Jag vet det.
