Emmy har en ny hobby: att gömma gr

-d715c0a60d8dbaf932b4b84e16be8f7.png

Emmy har en ny hobby: att gömma grejer i sina kinder. Här har hon till exempel gömt en gosefilt, sin kudde och en medelstor hankatt i vänsterkinden.


Idar?

Jag har den senaste tiden kommit på mig själv att tänka på alla jobbiga grejer som sommaren för med sig. Är helt övertygad om att det rör sig om ren självbevarelsedrift, att jag gör detta för att stilla min maniska sommar- och värme-längtan innan jag deppar ihop helt.
Idag tänkte jag till exempel på alla ENORMA husspindlar som plötsligt checkar in på hotell munkvägen framåt vårkanten. Vi snackar inte insekter utan KREATUR så stora att vi egentligen borde ansöka hos länsstyrelsen för att få ha dem på lösdrift. Men det vill vi ju inte.
Tanken som slog mig var i alla fall: Var är de nu? Ligger de och sover fridfullt i väggarna? Går de i ide? Eller lever de bara en säsong? Vart kommer i så fall de nya ifrån varje år?
Jag hoppas att min biologiforskande brorsa tänker ge mig svaret på detta inom kort.
Any comments, Rikard?

Postar en passande låt så länge. Tänk er att det är en dansk, sliten 25kilos spindel med jävligt bred mun som sjunger till sin spindelfamilj om sitt hårda liv. Innan han hittade pensionat munkvägen såklart.



Gaaaah!!!

¨

Det är rätt läskiga grejer på tv såhär dags... Note to self: Måste börja somna tidigare på kvällarna.

Emmy, kom o ät din middag nu!

Nedräkningen har börjat. När hon är 4 månader, dvs om två veckor, kan hon få börja smaka på lite vanlig mat.

Jag kommer ihåg att gröt var hårdvaluta när Melvin var liten. Han gjorde vad som helst för att komma över en portion. Till och med fjäskade medatt sova hela nätter och sånt.

Utdrag ifrån Livsmedelsverkets rekommendationer om mat för spädbarn:

"När barnet börjar med puréer, ofta vid sex månaders ålder, ska man inte salta maten. Även om man själv uppfattar maten som smaklös är den inte smaklös för barnet, som ju inte har vants vid salt. Var också försiktig med färdigmat, som inte är gjord speciellt för barn, till barn under ett år. Exempelvis frukostflingor innehåller ofta mycket salt."

Fan också, jag som hade tänkt bjuda Emmy på en tallrik med flingor och mjölk till frukost. Nu får jag tänka ut nåt annat. Egg & Bacon kanske??

Omväxling förnöjer?

Nu ska det visst bli kallt igen. För det har ju varit så jävla varmt den senaste tiden??


ja, Emmy? Vad är det du vill säga?

0-3829588b73da76bedd4a029405b1706b.png

ja, Emmy? Vad är det du vill säga?


Om jag hade haft en dolme...

Så hade den tydligen hetat El Presidente. Mäktigt.

Ole dole doff

Kinke lane koff. Hur går den sen??
Det var nån på tv idag som hade tagit sig efternamnet Lanekoff. Kreativt eller småidiotiskt? Vet inte.
Hur som helst så gav det ju en nostalgitripp som hette duga, tillbaka till olandets svunna tid. Så vilka Oleramsor kommer vi ihåg? Den enda jag kan komma på är

En gul knapp
Sa att du slapp.

Eller gick den:

En gul knapp sa
att du slapp va.

Daniel påstår att det fanns nån om indianer. Själv är jag övertygad om att Kalle Anka var inblandad på nåt sätt.

Vilken ramsa kommer ni ihåg??


Spökhund

Man blev ju lite förvirrad när man såg hunden i trädgården, tänkte att "men där ska du ju inte behöva va i ovädret lille vän", går för att ropa in honom, och snubblar över hunden på väg till ytterdörren.
"Eh... Fast om du ligger här och dräller, vem...?"
Det visade sig helt enkelt att vi hade en hund för mycket.
Och jag som brukar tycka att vi har en hund för mycket när vi bara har EN hund.

Är det inte lite märkligt att det tog 15 minuter för mig att kolla upp vems hund det var via det där INTERNET, medan polisen ringde tillbaka efter 1,5 timme och sa att de inte hade hittat nån ägare i registren.
De kanske skulle testa det där INTERNET. Eller så kanske jag skulle satsa på en karriär som agent.
Då ska jag börja med att införa det där INTERNET som verktyg i mitt jobb.


Grundläggande föräldrakunskap

Ja, i sommar har vi varit föräldrar i fem år, och har under de fem åren samlat på oss en gedigen såkallad branchvana.
 Självklart tänker jag dela med mig av mina hetaste tips, här kommer de viktigaste sakerna man behöver veta för att överleva sina år som småbarnsförälder.

--->"Ärlighet varar längst" är den tunnaste myten ever. Om du inte vill bli totalt regerad så måste du lära dig att ljuga kreativt.

--->Ju mer du ljuger, desto bättre måste du bli. De lär sig snabbt att bli misstänksamma, de små liven. Melvin har t.ex en farfar som roar sig med att ljuga så mycket han orkar för honom. I och för sig mycket underhållande, men de goda nyheterna är att ungen blir jävligt källkritisk (vilket man ska va för att komma nånstans i livet) och de dåliga nyheterna är att ungen blir jävligt källkritisk (vilket ställer till det när jag ska ljuga för honom av beskyddande, praktiska eller bara rent egoistiska skäl)

--->Du kommer ingenstans utan att hota eller muta. Det är bara pretton och barnlösa som säger att man aldrig ska hota eller muta barn.

--->Best of the best är att kombinera hot, mutor och lite ljug. T.ex dra den om att tomten just kollade in genom fönstret. Har man dessutom brett på lite extra på tomte-historien, och fått ungen att tro att tomten är den som kommer med lördagsgodis och födelsedagspresenter, är detta ett effektivt universalknep som funkar året om.

---> Ni föräldrar måste hitta på ett sätt att kommunicera utan att barnen förstår er. Engelska, finska, teckenspråk eller sms spelar ingen roll. Huvudsaken är att ni kan gadda ihop er utan att någon lägger sig i.

---> Om du vill behålla din mentala hälsa, lär dig ett bra universalsvar, (mmm... är ett bra exempel, gärna i olika tonlägen för att få det mer trovärdigt) att höra selektivt och se intresserad ut när situationen kräver det.

---> Men hey! Man får leka loss på lekland, spela tvspel, åka pulka och bygga lego så mycket man vill utan att nån kollar snett. Och jag har inte skrattat så mycket sammanlagt i mitt liv som jag har gjort sen Melvin började prata. De har sjukt roliga tankar och de delar gärna med sig. Det är faktiskt skitsvårt att bli uttråkad med en fyraåring i närheten.

Och så några tips för bebisar:

---> Vänd inte upp och ner på nymatade bebisar. Busa inte ens lite med dem, då riskerar du att belönas med en välplacerad spya.

---> Ladda skötväskan med två ombyten mer än du tror att du någonsin rimligtvis kan behöva. Bebisar är ju nämligen helt fantastiskt begåvade när det kommer till bajskunskaper.

---> Om de låter: kör in bröstet i munnen på dem. Funkar nästan alltid. Nu pratar vi alltså bebisar och inte fyraåringar. Den här egenskapen kommer dock tillbaka på de flesta manliga exemplaren när de når könsmogen ålder, och kan med fördel alltså även tillämpas på pappan, som muta eller bara för att få tyst på honom.

---> Don´t try to play them. Det spelar ingen roll hur du kämpar för att behålla kontrollen över er tillvaro, du kommer alltid att bli överlistad av bebisen. De hittar alltid ett sätt att bajsa, skrika eller spy sig ur situationer som inte faller dem i smaken, så det är bara att kapitulera och låta dem leka chef ett tag. Klockan tolv-ish är det nya klockan tolv.

---> Men hey. De är gosiga. Deras sprudlande jag-är-så-superglad smittar värre än kräksjuka, det går inte va sur när man har dem i krokarna, och de luktar sjukt gott!!

Hur måru Fia?

Jorå, ska vi bortse från att diverse fingrar gör ont och att ena tummen bara blir större och större efter en tallriksincident i lördags (borde slutat göra ont nu va?), att Emmy har nån sorts förkylning och stundtals låter som en gris och stundtals som en ambulans, och att jag därmed har hållts vaken en del i natt, så mår jag alldeles förträffligt, tackar som frågar.
Emmy har idag lyckats roa sin omgivning duktigt genom att lägga en betydande mängd kräks på sin mamma som tack för att jag busade med henne.
Mycket roligt tyckte Ullis, som kollade på.

Äter jag sågspån???

Vad är det för fel på Extra saltlakrits tuggummi?? Det smular ju sönder och blir till nån slags smulig sörja i munnen efter ett tag. Ungefär som när man är lat o käkar nåt annat samtidigt som man har tuggummi i munnen, och det liksom tuggas ihop och blir till nån skitskum konsistens.
Gillar´t inte alls! 

Så nu vet ni det. Det går bra att skriva ut den här informationen för dig som tyckte att det blev för mycket att komma ihåg i huve´t.

Jag ser det snöar, jag ser det snöar, det var väl roligt? Hell no.

Ni har säkert gissat det. Jag tänker säga det ändå: Jag är så TRÖTT på det här vädret.
 
"Snö är så mysigt" tjatar Danne.
Ja, min darling, om det är vindstilla, fem minusgrader, strålande sol och pudersnö, och jag befinner mig 1400 meter över havet med en bräda fastmonterad på fötterna, alternativt en kall öl i handen och Herr Ober på väg in med min gulasch.

Men nu är inte mitt liv nån jävla fjällsemester. Jag har inte sett nåt blått på himlen på väldigt väldigt länge, och hur mycket man än paltar på sig och täpper igen så blåser det in snö innanför kläderna. Det är sjukt jobbigt att röra sig i alla kläder och är dessutom antingen alldeles för djup snö för att kunna ta sig fram, eller glashalt.

För att ge ytterligare djup i bilden av hur trött jag är på det här vädret:

1 Böka på bebisen massor av kläder.

2 Leta upp insatsen till vagnen, som måste förvaras inomhus om man inte vill att bebisen ska frysa fast i den. '

3 Placera bebisen, som vid det här laget har sparkat av sig ena raggsockan och börjar bli lite irriterad över att det är rätt varmt i alla kläder, i insatsen. 

4 Lägg även i tillbehör som snuttefilt, tutte, speldosa mm.

5 Ta med dig insats med arg bebis ut i förrådet för att hämta själva barnvagnen. Vänd tillbaka in igen när du inser att du har glömt ta på dig jackan.

6 Placera tutten där ljudet kommer ifrån. Placera sedan insatsen i vagnen, och häng upp speldosan. Gå in och tina upp fingrarna, och leta efter dina vantar och mössa. Gör nu även ett försök att få fyraåringen att klä på sig termobyxorna.

7 Dra på regnskyddet över vagnen om du inte vill behöva skotta fram barnet när promenaden är slut.

8 Gunga den högljudda barnvagnen lite fram och tillbaka, och hyscha lite i ett desperat försök att lugna den övertrötta arga bebisen samtidigt som du på ett trevligt, lugnt sätt och med vänlig stämma ropar in i huset att övriga familjemedlemmar som är intresserade av att hänga med på promenaden kan få lägga på ett kol och bli klara nu.

9 Bebisen har bajsat.

10 Leta fram barnet i barnvagnen, man kan här använda antingen sitt luktsinne eller sin hörsel. Gå in, klä av och byt blöja.

11. Upprepa steg 1-8.  Eventuellt kommer du även att få upprepa steg 9 och 10, det beror på hur snäll du var i ditt förra liv.

12. Du skulle ha varit på dagis för 4 minuter sedan, har  fortfarande inte hunnit få på dig mössa vantar och halsduk, och hunden börjar nu gny om att han är nödig. Fyraåringen flamsar omkring i badrummet med en tandborste i munnen och tröjan ut och in,  och har inte ens tänkt tankten att samarbeta kring sina ytterkläder, som du förövrigt inte ens har lokaliserat än. Bebisen gallskriker i vagnen utanför och hunden kissar på hallmattan.

~Game Over~

Låt oss istället tänka det här scenariot: Du är sugen på en promenad. Du drar på barnet en vårjacka, tar det på armen och går ut och sätter det i vagnen. Done.

Jag vill ha värmande vårsol, tussilago i diket och bara-tröjan-promenader.
Och då lovar jag att jag ska sluta negga.


Bla bla bla bla

Blabla bla bla bla blablablabla bla bla Blabla bla

 bla bla blablablabla bla 
Blabla
bla bla bla blablablabla bla bla

Blabla
bla bla bla
blablablabla bla bla

Blabla bla bla bla blablablabla bla bla




Men hur skönt ska det bli att lämna Melvin på dagis en stund imorgon igen?




Snark snark snark

... låter det från min armhåla. Eller ja, om man kollar lite mer noga så ser man ju såklart att det inte är min armhåla som snarkar utan Emmy, som har parkerat sin lilla lealösa, totalt avslappnade kropp där och ligger och snarkar. Kan inte tänka mig något mysigare.

Ja, och ungefär såhär varm och gos

0-473e4e0fd7598699927ab9558d7bfda7.png

Ja, och ungefär såhär varm och gosig känner jag mig.


Stora tjejen

Världens bästa Emmy är idag tre månader, och jag kan konstatera att klyschan "tiden går så fort" är en rejäl underdrift. Vad händer? Cirka en fjärdedel av min föräldraledighet har gått, och i samma stund som jag skriver detta känner jag mig därav lite stressad. Även om tre månader har känts ungefär lika långt som en nysning så känns det samtidigt som om Emmy alltid har funnits med oss, och man blir nästan lite yr av att tänka på att för drygt tre månader sen så existerade hon inte. Eller ja, hon fanns ju i min mage, men innan det då?

Igår existerade hon i varje fall i allra högsta grad. Tremånaderskontroll med vaccination, en spruta i varje ben fick hon. Den första märkte hon inte ens. Den andra märkte hon väldigt väl, och var noga med att tala om det så att hela BVC hörde. Hon väger nu 7320g och är 63 cm lång. STOR bebis med andra ord, lika stor som en 5,5 månaders bebis om man följer normal kurvan. Lyckligtvis vet jag av erfarenhet att det planar ut sen när hon börjar gå. Det charmiga i att se ut som Buddha är ju rätt så åldersrelaterat  och är väl eventuellt inte lika charmigt när hon är fjorton?


Skum? Dimma?

-Mamma, varför är det så skummigt?
-Va? Vad menar du nu Melvin?
-Jaa... Varför är det så skummig luft ute?


Jobblista

Eftersom det här året har bestått mestadels av gnäll från min sida, så vill jag ju inte chocka er med ett käckt och glatt inlägg. Istället tänkte jag här lista de mest jobbiga grejerna i min överlag rätt jobbiga tillvaro just nu. För er som undrar vilken grad av jobbighet varje grej har alltså.
Bara för att det ska låta sådär häftigt så ska jag räkna dem bakifrån. (Blunda nu och simulera ett fullsatt globen, galaklädda jublande människor runt bord med halvätna bankettallrikar och en grå-kostymklädd Jihde som med lite eko i mikronfonen och ett gulkuvert i handen ropar ut:

På plats nummer fem, jobbigast i Fias liv just nu:

Den trasiga dammsugarslangen. Den har torkat ut och spruckit på X antal ställen. Och varje gång man använder den så spricker den på ett nytt ställe, och så försvinner sugförmågan så man måste laga med silvertejp.

Extra jobbigt är det nu i barrtider. vilket tar oss osökt in på plats nummer fyra:

Alla förbannade barr som är kvar, trots att granen har åkt ut och numera står i en snödriva på baksidan. Det här dilemmat har jag nog beskrivit rätt så ingående vid det här laget, så jag lämnar det här och går vidare till plats nummer tre:

Vänster backspegel är trasig. Det var halt, vår carport är brant, Melvin tjatade i baksätet och Danne var småirriterad. Pang. Kåpan ligger numera i byrålådan i hallen (varför då, undrar jag plötsligt, vad ska vi med den till?) Och själva spegeln hänger och slänger utanför bildörren till ingen nytta. Måste laga med silvertejp.

PÅ ANDRA PLATS: (Nu börjar stämningen bli smått euforisk i globen och mediefolket trängs ivrigt framför scenen för att få bästa kameravinkeln på vinnarbilden)
Den trasiga diskmaskinen. Luckan till diskmedlet är trasig, vilket gör att diskmedelstabletten försvinner i första sköljningen vilket gör att disken inte blir ren. Dessutom låter den som ett världskrig. Kan man laga den med silvertejp??

Och vinnare i kategorin jobbigast i Fias jobbiga tillvaro där ingenting funkar felfritt utan att man bankar till lagom hårt med rätta knycken: (Tänk konfettiregn och Jihde som gör en fånig konstpaus efter att han har sprättat upp guldkuvertet, tänk jubel och fjortisskrik samt miljontals kamerablixtar)

SILVERTEJPEN ÄR BORTA!!



Nä. Jag vet att det omöjligt kan va den inbördes ordningen på det. Men det är fan inte lätt att rangordna dem, de krokar ju liksom i varandra.



Barrcat

Barr spelar nu en så central roll i mitt liv att det har fått en egen kategori.
Så småningom kanske även mina barn får det.

Jag ska förövrigt lägga dit skägg-inlägget också, det känns som om skägg o barr går hand i hand på nåt mystiskt sätt?

Barrupdate

Barr i hela min favvofåtölj, Betydande mängder barr i ryamattan. Barr i fönstret. Barr i bokhyllan. Barr i trappan, och, hör och häpna, barr i jul-lådan.

Barr episode II

Barr ute, barr inne, barr i hjärnan, barr i sinne.


Barr

Barr i skorna. Barr i badkaret. Barr på bebisen. Flertalet barr i sängen. Barr i kylen. (!?) Barr på hunden. Massor av barr i hallen. Barr på soffkuddarna. Barr i håret. Barr på min mössa. Barr i bilbarnstolen. Barr i Melvins strumpa. (Vilket annonserades högljutt) Barr i besticklådan.


Men inte så mycket barr på granen längre.

Är mätt nu. Det räcker. Ta bort snön.

Det här börjar bli löjligt. Daniel, som har jobbat i natt, fick i morse skotta fram ytterdörren. Jag vet att jag kommer gnälla om att det är för varmt i sommar, att det blåser och regnar i höst, eller att jag blir blöt om fötterna om snön försvinner nu. Men alltså. Det här är rätt patetiskt. Kan det finnas nåt som är lagom nån gång i det här jävla landet lagom??? Kan vi få lagom kallt och lagom mycket snö, som inte har liksom koncentrerat sig framför vår ytterdörr och bakom vår carport? Det är skithärligt med mycket snö. Men måste det även vara 15 minusgrader och blåsa? Har just varit ute och pulsat en timme, och känner mig färdig med vintern nu. Har lust att parkera mig i soffan och dra ner rullgardinerna, och stanna här tills det är vår. Nån kanske är hygglig och ringer mig när tussilagorna börjar poppa upp i dikeskanten och vårsolen värmer såpass att man kan ta av sig tröjan på promenaden? , mina vänner, kan jag tänka mig att kliva utanför huset igen.

Trettondagen = Epifania

Ett litet tips för dig som har svårt att sova ikväll: Googla trettondagen på wikipedia. Den är precis lika meningslös som jag föreställde mig, bara lite tråkigare.

Heta listan

Mest eftertraktat just nu:

1. Dagis. Snälla, entertain him, jag orkar inte mer.
2. Vardag. Kommer det fler konstiga meningslösa helger nu, eller är vi klara och kan gå vidare med det riktiga livet? Jo, jag syftar på 13dagshelgen. Vad är den till för? Var det nån helig gubbe som gjorde nåt bra då, eller har vi bara hittat ett svepskäl för att få in lite extra ledighet? Varför inte elvadagshelgen? Måste nog googla lite här. Irriterande är det i alla fall när man tror att allt har börjat rulla igen, och så ska det plötsligt komma röda dagar mitt i alltihopa. Det stör mitt ordningssinne.
3. Plastgran. Nästa år blir det definitivt inte nåt pulsande och letande, följt av sågande och släpande, följt av barrande och svärande. Enough is enough.
4. En slant i bössan kanske? Räkningen från pann-pelletsfixarkillen damp ner i brevlådan nu, på nästan 7000 pix, och det passar ju utmärkt såhär på årets fattigaste månad. Särskilt eftersom det är i stort sett hela min månadsinkomst nuförtiden, och den redan är åtgjord på resten av alla räkningar som också passade på att komma samma månad. Och särskilt eftersom det han har gjort hittills inte har hjälpt ett jävla skit. Gud så motiverande. Veckans  månadens  årets matsedel: Makaroner och falukorv.
5. Ett nytt värmesystem också kanske?


Här kommer de: Löftena

Förrförra (roligt ord. Finns det på riktigt?) årets nyårslöfte var att jag inte skulle börja träna det året heller. Det sprack dessvärre redan efter några veckor, då mina arbetskamrater bestämde sig för att vi skulle köra Triathlon i Maj samma år. Jag hånskrattade såklart mitt mest självsäkra hånskratt så högt att jag satte latten i halsen. Klart jag var på. Vadå, hur svårt kan det va? Simma en runda, springa en sväng och sen cykla lite. Dessutom var det flera månader kvar. Kan ju inte va några problem att komma iform om man bara går in för det. Promenerade således in på gymmet några dagar senare, förklarade mitt ärende, och vips, så hade jag mitt livs första gymkort i handen, en personlig tränare som bedyrade hur spännande det skulle bli att coacha mig i min resa mot Triathlonformen, samt en plan för hur det hela skulle gå till.
Så hur gick det då? Efter 2 veckors intensivt flåsande på löpbandet insåg jag att jag fortfarande inte orkade springa mer än femhundra meter (nä det är faktiskt sant), och jag insåg att det här med gym, det är inte min grej. Sen slutade jag och en till av de 5 Triathloninvolverade kollegerna på jobbet, en tredje hoppade av pga för dålig form (ha!) och Jonna skyllde på nån morfar som råkade fylla 90 just den dagen. Med andra ord så rann det hela ut lite i sanden så att säga, och det var fan inte mitt fel.

Så vad bestod förra årets löften av? Jag försöker minnas, men kan faktiskt inte komma på. Vad det än var så hyser jag en stark misstanke om att jag bröt dem innan januari var slut.

Men tänker människan älta gamla, spruckna löften i all evighet eller tänker hon komma till det väsentliga snart?
Jorå. Hhrrmm. Tamtaram. Här kommer de. Trumvirvel: Brrrrrrrrrrrrrrrrrutt. 2010 års löften:

2010 ska gå i omtankens tecken, och den som ska bli föremål för omtanken är ingen mindre än Fia Strid.
Det har blivit dags att unna sig och götta sig.

Löfte nr 1. Jag ska gå på minst en konsert. Och då snackar vi vuxenkonsert,musik som jag gillar. Micke och Molle räknas alltså inte, ej heller Mora träsk eller nåt coverband på afterbeachen i Grebbestad.

Löfte nr 2.
Jag ska gå på minst en musikal. Här gäller typ samma regler som för löfte nr 1, det går inte komma undan med nån slags dockteater på bibblan, vilket väl är ungefär den kulturkvot jag har fått de senaste fem åren.

Löfte nr 3.
Jag ska få tid att måla. Jag har en tanke om att göra en atelje i ett av rummen i gårdshuset. Det är lite av en dröm, och ett ganska stort projekt. Jag tänker därför inte göra nåt löfte av det, men jag lovar att jag ska ta mig tid att måla. Minst 5 tavlor. Det är inte ett ohållbart löfte.

Löfte nr 4.
Jag ska besöka Stockholm minst en gång och Göteborg minst 2 gånger.

Löfte nr 5.
Jag ska lära mig något nytt. En kurs i något kanske?

Sådärja.
Hela 5 löften. Detni. rätt nöjd med bara den prestationen.
2010 ska bli ett historiskt år i mitt liv. Det ska bli året då jag håller mina nyårslöften. Räknas de förresten ens som nyårslöften när man avlägger dem den fjärde januari? Inte vet jag. Året känns i alla fall fortfarande hyfsat nytt och oskuldsfullt. Jag har åtminstonde inte hunnit strula till det än.



det finns de som säger att jag är

0-11a1bf1a9357273f69e255e8d21319c3.png

det finns de som säger att jag är söt.


RSS 2.0