Hyperbol?
Om jag ska outa en riktigt irriterande sak med mig själv, och det har jag tydligen bestämt mig för att göra, så är det att jag blir åt helvete för engagerad i saker.
Alltså, fastnar jag i något så sitter jag verkligen fast. Som berget.
Just nu har jag fastnat i OXIE, ni vet den där frågesporten på Facebook.
Kan. Inte. Sluta.
Jag försakar allt, och hade det inte varit gratis så hade jag förmodligen sålt hus och hem för att finansiera min nya last.
Barnen? De kommer såklart i femte hand nu för tiden. Först OXIE, sen OXIE, sen OXIE, sen OXIE, och sen, när alla andra har loggat ut och det inte går att spela mer då kan de eventuellt få lite uppmärksamhet.
Om jag orkar, förstås.
-Mamma...
-Tyst! mummel mummel, åh, vad är det, jag kan ju det här...!
-Mamma, vi är hungriga!
-Men tyst då. ÅÅH! Bangladesh var det ju! Nu missade jag ju den frågan, sluta störa mig nu då!
-Men mamma, ska vi inte äta kvällsmat snart? Klockan är ju nio, vi brukar ju lägga oss vid sju.
Man kanske skulle bygga nån sorts foderautomat till dem?
