menvetdu

Natten hade nog kunnat förflyta rätt så smärtfritt egentligen.
Ingen gråt, inget skrik.
Men ett jäkla bökande.

Här har vi nog mest oss själva att skylla, dock.
Om vi inte hade parkerat oss hos grannarna hela kvällen, för att sedan gå hem en stund efter att Emmy vaknade till första gången på natten, så hade det nog inte behövt ta två timmar av bökande, gosande, vändande, mera bökande och till slut några försök till svanhopp innan hon tillslut somnade om.
Vid tretiden inatt.

Efter en dryg timmes försök att få Emmy att komma till ro mellan oss, sparkade jag lite hjärtligt på mannen och sa:

-Vakna, nu får du passa henne lite så hon inte försöker trilla ur sängen medan jag kissar.

-MMMpf!

-Men vakna nu då! Jag måste gå och kissa NU!
(Sparkade nu till lite hårdare och ruskade nog lite också, småirriterad över det faktum att han kunde sova så gott bredvid bökot.)

-Men vad är det om???

-Jag sa ju att du måste vakna och ta över lite, jag måste gå och kissa!

-MEN JAG ÄR JU VAKEN!!!

-Jaså?? Vad sa jag då?

-Du sa "Sjokluputo lo, shalabalal kroyt.

-Va??

-Du sa "skullubululo sjaktabakta dim."

När jag kom tillbaka från kisseriet snarkade, inte helt oväntat, en av två fortfarande gott i sängen.