Mindfucking.
Marcherade glatt iväg till vallokalen idag, gjorde vad jag skulle, och lämnade sedan fram kuverten.
-Men heeeej! Säger damen som ska pricka av mig.
-Hej hej! Säger jag glatt och undrar.
För så är det alltid. Jag undrar och undrar och undrar. Jag är helt handikappad när det gäller en så simpel grej som att känna igen folk. Är vi släkt? Jobbarkompisar? Gått 12 år i samma klass? Är det min moster? Nån från kassan på konsum? Helt omöjligt att avgöra.
Stod kvar ett tag, närmare fem minuter, och väntade på att mannen skulle bli klar med sitt kuvertprasslande, medan den vänliga damen småpratade med mina barn och jag själv hoppades på att det inte var alltför uppenbart att jag inte hade en aning om vem hon kunde tänkas vara. Helt uppenbart var att hon kände väl igen mig i alla fall.
När vi skulle gå föll poletten ner. Det var min gamla lärarinna, som jag hade i låg och mellanstadiet.
Jag kan inte bli annat än imponerad. Det är för mig helt sjukt att man kan minnas en människas ansikte efter (räknar... nä inte så länge väl? Jo!) 16 år. Bortsett från det lär hon ju ha haft en och annan elev genom åren.
När jag slutade i hennes klass var jag dessutom tolv år.
Vi kan väl hoppas att jag har förändrats lite sen dess?
Jag kan inte bestämma mig för vad som är mest skruvat, att hon kände igen mig, eller att jag inte kände igen henne? 
De här gluggarna gör inte sitt jobb.
Mötte du Ulla? Det känns väl bra att veta att du ser likadan ut nu som då gjorde då ASG?
Japp, visst var det Ulla! Jag gick hem och dängde på ett kilo smink och en push-upBH, och gick sen ut på ballen och smygrökte 4 vita prince tillsammans med ett glas rödtjut. Bara för att försöka känna mig äldre än tolv år.
Nä. Det var en lögn. Allt utom det att det var Ulla.
