menvetdu

Förrförra (roligt ord. Finns det på riktigt?) årets nyårslöfte var att jag inte skulle börja träna det året heller. Det sprack dessvärre redan efter några veckor, då mina arbetskamrater bestämde sig för att vi skulle köra Triathlon i Maj samma år. Jag hånskrattade såklart mitt mest självsäkra hånskratt så högt att jag satte latten i halsen. Klart jag var på. Vadå, hur svårt kan det va? Simma en runda, springa en sväng och sen cykla lite. Dessutom var det flera månader kvar. Kan ju inte va några problem att komma iform om man bara går in för det. Promenerade således in på gymmet några dagar senare, förklarade mitt ärende, och vips, så hade jag mitt livs första gymkort i handen, en personlig tränare som bedyrade hur spännande det skulle bli att coacha mig i min resa mot Triathlonformen, samt en plan för hur det hela skulle gå till.
Så hur gick det då? Efter 2 veckors intensivt flåsande på löpbandet insåg jag att jag fortfarande inte orkade springa mer än femhundra meter (nä det är faktiskt sant), och jag insåg att det här med gym, det är inte min grej. Sen slutade jag och en till av de 5 Triathloninvolverade kollegerna på jobbet, en tredje hoppade av pga för dålig form (ha!) och Jonna skyllde på nån morfar som råkade fylla 90 just den dagen. Med andra ord så rann det hela ut lite i sanden så att säga, och det var fan inte mitt fel.

Så vad bestod förra årets löften av? Jag försöker minnas, men kan faktiskt inte komma på. Vad det än var så hyser jag en stark misstanke om att jag bröt dem innan januari var slut.

Men tänker människan älta gamla, spruckna löften i all evighet eller tänker hon komma till det väsentliga snart?
Jorå. Hhrrmm. Tamtaram. Här kommer de. Trumvirvel: Brrrrrrrrrrrrrrrrrutt. 2010 års löften:

2010 ska gå i omtankens tecken, och den som ska bli föremål för omtanken är ingen mindre än Fia Strid.
Det har blivit dags att unna sig och götta sig.

Löfte nr 1. Jag ska gå på minst en konsert. Och då snackar vi vuxenkonsert,musik som jag gillar. Micke och Molle räknas alltså inte, ej heller Mora träsk eller nåt coverband på afterbeachen i Grebbestad.

Löfte nr 2. Jag ska gå på minst en musikal. Här gäller typ samma regler som för löfte nr 1, det går inte komma undan med nån slags dockteater på bibblan, vilket väl är ungefär den kulturkvot jag har fått de senaste fem åren.

Löfte nr 3. Jag ska få tid att måla. Jag har en tanke om att göra en atelje i ett av rummen i gårdshuset. Det är lite av en dröm, och ett ganska stort projekt. Jag tänker därför inte göra nåt löfte av det, men jag lovar att jag ska ta mig tid att måla. Minst 5 tavlor. Det är inte ett ohållbart löfte.

Löfte nr 4. Jag ska besöka Stockholm minst en gång och Göteborg minst 2 gånger.

Löfte nr 5. Jag ska lära mig något nytt. En kurs i något kanske?

Sådärja.
Hela 5 löften. Detni. rätt nöjd med bara den prestationen.
2010 ska bli ett historiskt år i mitt liv. Det ska bli året då jag håller mina nyårslöften. Räknas de förresten ens som nyårslöften när man avlägger dem den fjärde januari? Inte vet jag. Året känns i alla fall fortfarande hyfsat nytt och oskuldsfullt. Jag har åtminstonde inte hunnit strula till det än.