menvetdu

jo, det hände det att mannen jobbade elva timmar per dag, dvs jag förvandlades till en ensamstående höggravid småbarnsmamma, o så var det med den helgen. Nu ligger en utslagen fyraåring bredvid mig och snarkar, själv úndrar jag hur fan jag ska kunna ta hålla ögonen öppna i fem minuter till för att få se min man komma hem från jobbet. Ett blogginlägg kanske kan hålla liv i mig? Ska bara vila ögonen lite först...