menvetdu

Mannen jobbar, och den lilla terroristen är skjutsad till sin mormor och morfar där han ska ägna kvällen, natten och morgondagen åt att tjata hål i huvet på dem istället för på sin stackars mamma. Här sitter jag alltså, med en sovande hund som enda levande sällskap. Asset i soffan, fötterna på bordet, datorn i knät och tv´n på i bakgrunden. Ensam vårdnad om fjärren. Hallelujah moment!
Ser så fram emot Greyspremiär ikväll.

Att det ska va så jävulskt mycket jobbigare när man är gravid. Har försökt fixa lite i köket, där vi numera har ett halvt golv. Orkade väl en timme på egen hand, det blev två kluriga rader med vinklar och skit, och nu tror jag att jag ska sitta kvar här i soffan till årskiftet och tycka att jag är världens tröttaste och mest utarbetade människa. Patetiskt var ordet, men inser ändå min (kraftiga) begränsning och nöjer mig med att ha golv i bara halva köket till imorgon, när mannen är hemma och vi kan lägga resten tillsammans.

Det är precis NU som förlossningen borde sätta igång om Murphys lag ska gälla.