Day off?
Idag ser jag fram emot en ledig dag dag hemma med barnen.
Vi har inlett den med att hälla ut en hel väska med pyttesmå, och tydligen supergoda, plastskruvar på vardagsrumsgolvet.
Så att vi säkert har nåt att göra, menar jag.
Jag älskar.
Nu ska jag kolla på IDOL som började för en halvtimme sen. Men jag får se det från början. Och igen. Och igen igen om jag vill. Jey!
Very much tvätt heh?
Very much tvätt heh?
Jobba jobba joooobba!
Pust och stön. Jag hinner verkligen inte sitta här och blogga.
Jag måste styra upp en tvättlina eller två så att vi kan börja tvätta lite igen.
Just nu får man nämligen skotta sig in bland all smutstvätt i tvättstugan.
Och då blir man svettig, och så får man ännu mera tvätt.
Och det är alltså inte vad vi eftersträvar i familjen Strid, även om man kanske lätt kan tro det.
Bye bye TVkväll.
-Älskling, kan vi inte ta en helkväll i TVsoffan idag? Maratonkolla på alla Idolavsnitt vi har missat och kanske hyra en film? Sa jag till Danne igår.
Så här blev vår TVkväll:
17:30 Fredagsmiddagen är framdukad, familjen sätter sig vid bordet.
17:31 Melvin har ätit färdigt och går omkring runt bordet med händerna för ögonen och leker att han är blind.
17:32 Emmy kollar hur många kantareller hon kan pilla ner samtidigt mellan stortån och andratån.
17:33 Mamman och pappan slänger snabbt i sig det som är kvar på tallriken för att kunna sätta på Bolibompa. IKväll måste bli en tidig kväll för barnen om föräldrarna ska få till nån tvkväll.
17:34 -HEEEJ!! HÄR ÄR JAG!! Melvins kompis, granntjejen, dundrar in genom dörren och TJOFF så är Melvin ute och leker. Kvar sitter två förvirrade föräldrar och undrar vad som hände.
17:35 Bord dukas av, disk diskas, blöjor byts.
18:30 Läggdags för Emmy.
18:40 Ringer (ja, jag vet, LAT!) till grannen och ber honom skicka hem Melvin.
18:42 Fixar Popcorn och sätter på barnprogram. Idag är det snabb-fredagsmys.
19:00 Läggdags för Melvin, vår TVkväll närmar sig med stormsteg. Danne får ligga i soffan medan jag nattar Melvin.
19:01 Melvin sätter på sin stereo. Danne får natta om klarvaken bebis medan jag nattar Melvin.
19:10 Byter barn. Danne får kolla på TV en halvtimme medan jag nattar om fortfarande JÄTTEPIGGA Emmy.
19:40 Ger upp nattandet och intalar mig själv att hon nog kan somna på egen hand. Går ut och sätter mig i soffan. Äntligen tvkväll!
19:42 Jag får kolla på tv en stund medan Danne försöker natta om världens otröttaste bebis.
20:20 BÅDA BARNEN SOVER! Idol here we come!
20:22 PANG!! Hejdå TV-kvällen. Hej hej åska.
Happy Friday gott folk!
Han sköter sig, min hemmaman. En fredagsöl serverad, älgfärsbullar, kantarellsås och ugnsrostade rotfrukter processas i köket. Själv sitter jag på ballen med min öl och jobbar på min roll som frugris. -Är maten klar snart eller?!?
Godmorgon!
Tycker ni att jag ser pigg och glad ut? Ni har fel.
Fingertoppsreducering
Kvällen har bjudit på en tripp till jourcentralen, efter ett misslyckat projekt som involverade Melvin, ett äpple och en potatisskalare.
Nu är dock det lilla fingret omplåstrat, alla är hemma igen och Melvin lär hålla sig ifrån potatisskalare fram till femtonårsåldern.
Så kan det gå när skalet är på.
Äpple rekommenderas hädanefter att ätas med skal på.
Skiftbyte.
Samtliga medlemmar i familjen Strid har den senaste veckan bytt arbetsuppgifter.
Pappa Danne är numera hemmafru, medan mamma Fia är familjeförsörjaren.
Barnen hakar på trenden och gör en rokad de också, sen någon vecka är det Emmy som sover hela nätterna och Melvin som tar nattskiftet.
Fast ibland jobbar de tydligen natt båda två.
Omväxling förnöjer.
Slurp.
Det finns alltså ingenting kvar i mig som är roligt. Så fort det dyker upp nåt i skallen som är kul alt. vettigt nog att dela med sig av så lovar jag er att jag kommer att göra det.
Försvårande omständigheter.
Det är väldigt jobbigt för Emmy att ha kalasbyxor på sig. Det är så svårt att pilla ner mackan mellan tårna då, nämligen. Men man kan lägga den uppe på foten istället. Det är tydligen också rätt kul.
Mindfucking.
Marcherade glatt iväg till vallokalen idag, gjorde vad jag skulle, och lämnade sedan fram kuverten.
-Men heeeej! Säger damen som ska pricka av mig.
-Hej hej! Säger jag glatt och undrar.
För så är det alltid. Jag undrar och undrar och undrar. Jag är helt handikappad när det gäller en så simpel grej som att känna igen folk. Är vi släkt? Jobbarkompisar? Gått 12 år i samma klass? Är det min moster? Nån från kassan på konsum? Helt omöjligt att avgöra.
Stod kvar ett tag, närmare fem minuter, och väntade på att mannen skulle bli klar med sitt kuvertprasslande, medan den vänliga damen småpratade med mina barn och jag själv hoppades på att det inte var alltför uppenbart att jag inte hade en aning om vem hon kunde tänkas vara. Helt uppenbart var att hon kände väl igen mig i alla fall.
När vi skulle gå föll poletten ner. Det var min gamla lärarinna, som jag hade i låg och mellanstadiet.
Jag kan inte bli annat än imponerad. Det är för mig helt sjukt att man kan minnas en människas ansikte efter (räknar... nä inte så länge väl? Jo!) 16 år. Bortsett från det lär hon ju ha haft en och annan elev genom åren.
När jag slutade i hennes klass var jag dessutom tolv år.
Vi kan väl hoppas att jag har förändrats lite sen dess?
Jag kan inte bestämma mig för vad som är mest skruvat, att hon kände igen mig, eller att jag inte kände igen henne? 
De här gluggarna gör inte sitt jobb.
Listan.
På Konnes begäran känner jag mig tvungen att helt enkelt stjäla en del av hennes mind.
För det är den nakna sanningen, Listan är en briljant idé, men det är inte min idé, det är Konnes.
Konnes lista har fått leva länge och växt till sig och mognat fram.
Min egen är i jämförelse bara barnet, och därmed inte alls lika välfylld eller kreativ.
Här kommer ett utkast av den i alla fall, tack Konne för att du delar med dig av din underliga hjärna, fortsätt med det så blir världen en aning roligare.
Saker som kan dra åt helvete:
1. Snor. I synnerhet snor i små barns näsor. Det spelar ingen roll hur mycket jag torkar och torkar Emmys pyttelilla näsa, den producerar såna abnorma mängder snor att hon lämnar breda snigelspår efter sig när hon kryper omkring i huset. Snor kan dra åt helvete.
2. Granatäpple kan, enligt förklaring ovan, också dra åt helvete. Jag vill tillägga att de dessutom är fyllda av jobbiga kärnor, och ingår i diverse avancerade recept vilket gör att man liksom aldrig blir av med dem. Hur mycket man än vill blocka dem från sitt liv så dyker de upp nästa fredag i ett recept som en jobbig stalker.
Hata, hata, hata granatäpplen. (Klapp, klapp, klapp)
3. Träd som skymmer utsikten från vår Balle. Dra åt helvete med er alla träd. Eller i alla fall de som står ivägen för mig.
4. Bastu. Alldeles för varmt, och dessutom måste man vara blöt. Kan dra åt helvete, men det visste ni ju redan.
5. Morgnar. (Stavas det verkligen så? Ni vet, de första vakna timmarna på dygnet) Man luktar skit, man är på uselt humör, och man måste kliva upp ur sängen. I say no more.
För att det inte ska bli så neggig stämning tänker jag inte ge er mer än fem punkter idag, men här kommer en utmaning till er läsare:
Vad är med på ER lista?
Tomt. Helt tomt.
Det är helt tomt. Vakuum i hjärnan.
Emmy sover, Melvin leker på sitt rum, Danne har åkt in till en kompis för att dricka öl och kolla fotboll.
Och vad gör jag? Jag tomglor.
Chockad över den plötsliga ledigheten efter första jobbveckan på över ett år kanske.
Jag kan inte komma på nåt som jag vill göra. Jag kan definitivt inte komma på nåt som jag vill blogga.
Tonight is poker night is a good night.
Tonight is poker night is a good night.
Varm? Nej tack. Jag gillar kall.
Men jag fattar verkligen inte grejen med det.
Hemskt ledsen, men bastu kombinerar mina två värsta:
Varm och blöt.
Varför vill man ha samma temperatur som en långsamt tillagad stek?
Jag har aldrig fått ett vettigt svar på den frågan.
Men gå ut och ta en dusch då, sa Danne.
Men då blir jag ju BLÖT. Jag har ju äntligen börjat torka.
Nä. Bastun kan få bli Dannes rum.
Morsning.
Det är ju löjligt egentligen, att man ska va uppe vid den här tiden.
...
...
Ja, det var väl ungefär det jag ville ha sagt.
Så himla bra för er att veta.
Menvetdubloggen är en aldrig sinande källa av relevant och korrekt information.
Dansk ettagluttare.
-Nähäää, blev det spontana svaret. Sen ångrade jag mig och sa:
-Eller jo, fast ingen som var medvetet rolig, utan mer såna som man skrattar åt. (Fast man låtsas såklart att man sätter nåt i halsen eller får en hostattack. Herregud, man vill ju inte va ohövlig.)
Till exempel så hade vi en dansk i gruppen, som varvade varje mening som kursledaren sa med en helt poänglös anekdot från sin egen arbetsplats.
Vilket gav mig en omskakande flashback till ettan, ni vet när alla händer konstant var uppe och viftade i luften, väldigt väldigt ivriga att få berätta sin lilla historia som eventuellt, men troligtvis inte, hade anknytning till vad-det-nu-var-man-pratade-om.
Fröken -Idag ska vi prata om färger. Ja, Kalle?
Kalle -Jag kan en färg! Blå.
Fröken -Just det Kalle. Blå är en färg. Ja, Lisa?
Lisa -Vi har en blå bil.
Fröken -Jaha. Men id.... Ja, Anna?
Anna -Vi har ford.
Fröken -Jaså, jaha. (Suckar inombords och drömmer sig bort till valfri barnförbjuden plats) Ja Petter?
Petter -Min faster har en hund som heter Ford.
Fröken -(Har vid det här laget gett upp och låter ungj*vlarna härja fritt) Ja, Elsa?
Elsa - Får och hund är ju inte samma sak. Fordskalle.
Hela klassen bryter ihop och börjar slänga grejer över huvudet på varandra. Fröken får migrän och går ut och smygröker bakom matsalen.
Ja, ungefär så var det alltså på utbildningen igår. Fast på danska.
Fia, 28 år, kastade ingenting på dansken igår.
Ny darling!
Det finns få saker som är så tillfredsställande som att hitta en ny.
Första gången trevar man sig fram lite, vet inte riktigt om man klickar.
Pratar vi samma språk? Kan du ge mig det jag vill ha? Tillfredsställa mina behov? Släcka min törst?
Ofta blir det kanske bara en engångsgrej. Det finns ju så många därute, och man passar helt enkelt inte ihop med alla. Kemin stämmer inte alla gånger. Men när det klickar så är det underbart! Och -tjoff- så slänger man in i favoriter och startar en lång relation med daglig connection.
För egen del måste jag snart uppdatera listan lite. Har ju hittat många nya sen sist.
Här kommer en av dem sålänge.
TACK JULLAN som förde oss samman.
För dig som fortfarande inte har kopplat så pratar jag om nya bloggar. Herregud, jag är ju en gift kvinna tjej.
Välkommen till växeln, vad kan jag hjälpa dig med?
Ringde hem på lunchen idag. Melvin svarade.
-Hej det är mamma. Vad gör ni?
-Vet du? Det var nån som ringde och frågade efter dig innan. Nån från ditt jobb.
-Jaha, vem var det då?
-Eh... det kommer jag inte ihåg.
-Nähä. Men vad sa du då?
-Äh! Jag sa att du var i Göteborg, och att du skulle komma hem ikväll eller imorrn, eller nån annan dag. Jag sa att du skulle ringa imorrn.
-Men du kommer inte ihåg vem som ringde.
-Näpp. Men det det var nån från ditt jobb.
Och där kan vi stryka ett antal karriärsmöjligheter från hans lista. Till exempel alla som involverar kontakt med andra människor, eller ställer krav på uppmärksamhet nog att komma ihåg vem som ringt, om man får för sig att lova återkoppling till densamme.
Sch...!
Det är tidigt som satan, alla andra sover och själv ska jag snart iväg till Göteborg på utbildning. Först ska jag boosta med C-vitamin och starkt kaffe.
Snorskalle
Ser jag märklig ut? Det är för att hela övre delen av kroppen är fylld av snor. Helt perfekt till jobbstart och allt.
Bye bye hemmet, hej jobb!
Dags att rapportera första dagen (av närmare 12580 kommande) i fångenskap.
Ärligt talat.
Den lightångest jag kände av förra veckan är som bortblåst.
Det var bara skitroligt att börja jobba idag, och nu är jag rejält taggad för det som ligger framför mig.
Dessutom kom detta sms vid lunch tid:
Tvätten är hängd, en ny maskin är igång. Disken är körd och upplockad. Hela huset är dammsuget, alla kartonger är i bilen och ska återvinnas senare. Känner mig ganska bra som hemmaman.
Det är bara att facea. Jag är helt överflödig i hemmet.
Killarna är på hockey, och tjejerna är hem...
Killarna är på hockey, och tjejerna är hemma och softar. (Vissa av dem sover). Maten puttrar på spisen. Rätt gött faktiskt.
Spanar´n
Får ni också känslan av att hon väntar på nån?
Alive and kicking.
Det var en fantastiskt rolig Kick Off igår, som i stora drag gick ut på att man skulle hitta runt i skogen, styra upp en massa grejer på olika stationer, och samla poäng. (På en del stationer skulle man dock bara dricka öl ellr käka macka. Eller båda)
Dagen avslutades med att nån grillade en gris och några andra spelade och sjöng.
Och resten av människorna, nästan alla i alla fall, skakade rumpan i takt med de som spelade, med magen full av grillad gris.
En lyckad fest helt enkelt. Förbannat roligt.
Jag måste passa på att hissa dagsfyllan. Det finns faktiskt ingenting som slår en dagsfylla. Oavsett om man är på möhippa/svensexa, kickoff eller bara har en galen lekdag så är det, av någon anledning, så mycket roligare att va full mitt på dagen än på kvällen.
Därför skulle jag nu vilja uppmana alla mina vänner som inte är gifta att göra det nu bums pronto, så att jag får gå på en massa möhippor. Skit i om ni gillar varandra eller inte, det går att skilja sig. Bara vi har en möhippa.
Så ja. Nu går det åt rätt håll igen.
Så ja. Nu går det åt rätt håll igen.
Ojoj. Hur ska detta sluta?
Ojoj. Hur ska detta sluta?
Eller kanske hitåt. Hur ska vi ha det egen...
Eller kanske hitåt. Hur ska vi ha det egentligen.
Jaha. Ditåt alltså.
Jaha. Ditåt alltså.
Befinner mig på nån sorts kick off. Tror jag.
Befinner mig på nån sorts kick off. Tror jag.
Bye bye.
Nu får ni klara er själva ett tag. Själv ska jag nämligen hyra en film med min fjärrkontroll och dricka fredagsöl. Det är ju trots allt min sista vardag som mammaledig.
Bloglovin
Nu kan du följa.
Bara att klicka på knappen bland länkarna.
Kanoners ju.
Självinsikt.
- Asså mamma jag är ju helt kass på det där med mamma och pappa. Jag säger alltid mamma när jag menar pappa, och pappa när jag menar mamma. Helt kass alltså. Kunde inte ha sagt det bättre själv.
Middagskonversation
Danne - Efter maten ska jag på personalmöte. Tar du hand om morsan då Melvin?
Emmy - Baah?
Melvin - Jaa... Fast hon KAN bli arg på mig. Om jag gör nåt dumt eller så. Helt skitgalen.
Emmy - Baah?
It´s all over!!
Danne fick den underbara idén att göra broccolisoppa. Och så fick vi ju en bra anledning att städa köket. Och köksgolvet. Och alla leksaker som råkade ligga i köket. Och samtliga köksmaskiner. Toppen ju.
Tiden? Vad hände med tiden?
Snart har ett år gått sen det här hände.
Det innebär att det är färdiglatat. No more lyxigt hemmafruliv. Upp och hoppa. Slut på sötebrödsdagarna.
Ni fattar, eller hur?
På måndag är det jag som börjar jobba igen, och Danne som får rodda hemmafrulivet.
Så hur känns det då?
Det är lite svårt att svara på faktiskt.
Å ena sidan...
...så går jag tillbaka till en ny tjänst, en helt ny inriktning som jag aldrig har varit i närheten av innan. Det känns förbannat skitkul och jättespännande. Jag taggar.
...så tycker jag ju att det är otroligt roligt att jobba. Dessutom har jag en massa spännande framför mig, bortsett från ovanstående.
Å andra sidan...
...Så är det här tydligen, om man får tro Danne, vårt sista barn. Det innebär att jag från och med nu ska jobba oavbrutet i närmare 40 år till. Inget mera hemmamamma.
Det är just den lilla detaljen som får mig att vilja duscha kallt i fosterställning.
Frukten av gårdagen.
Frukten av gårdagen. ...Blev 5 snygga tröjor till Danne, 3 som var för små och två som var för stora, och ett par mysbrallor till Danne som också var för små. Andra i familjen hade mer tur. Bland annat hittade jag den här alldeles för stora tröjan till Melvin.
Hemfärd från shopping like there was no to...
Hemfärd från shopping like there was no tomorrow. Red bull XL sitter som ett smäck efter den här dan!
Upcoming: Shopping
Idag ska det lågprisshoppas på Ullared.
Fantastiskt roligt.
Det är nåt med röda lappar som får mig att go nuts.
Baktung.
Jag tänker att jag ska passa på att göra nåt gött medan barnen sover, typ läsa en bok eller fixa med nåt som jag inte hinner dagtid.
Sen blir jag sittandes. I en timme, två timmar, whatever.
Och gör absolut ingenting framför datorn.
Kollar samma bloggar som jag kollade för tio minuter sen.
Läser nyheterna igen. Googlar på underliga ord. Till slut kanske jag skriver ännu ett innehållslöst inlägg på min blogg.
Jag är ju proffs på att ta vara på fritiden.
Den Stora Förvandlingen
5 Tydliga Tecken på att din lekamen har genomgått den stora förvandlingen, från Helt Vanlig Kropp till Mammakropp.
-Magen har blivit en aning odefinierbar. Svårt att säga var den börjar och var den slutar, och vad det där oformliga är som har tillkommit. Bra könstig är den i alla fall.
-Skärp är fullkomligt meningslöst. What goes over the höft, stays on the höft.
-Brösten. Förut hade du. Nu har du inte. Det finns stunder då man kan se fördelen med att amma kidsen tills de är femton.
-Du har förmodligen aldrig tidigare fattat vem fan det är som använder OB SUPERDUNDER MEGA PLUS. Nu vet du.
-Hjärnan. Du hittar telefonen i frysen, lämnar hunden på fritids och åker till tandläkaren iklädd pissetofflor. Dessutom är det smått omöjligt att komma ihåg vem det är som heter vad i familjen egentligen, men de har vant sig och svarar på vilket namn som helst numera.
Vällingkrig Episode II
Ingen gråt, inget skrik.
Men ett jäkla bökande.
Här har vi nog mest oss själva att skylla, dock.
Om vi inte hade parkerat oss hos grannarna hela kvällen, för att sedan gå hem en stund efter att Emmy vaknade till första gången på natten, så hade det nog inte behövt ta två timmar av bökande, gosande, vändande, mera bökande och till slut några försök till svanhopp innan hon tillslut somnade om.
Vid tretiden inatt.
Efter en dryg timmes försök att få Emmy att komma till ro mellan oss, sparkade jag lite hjärtligt på mannen och sa:
-Vakna, nu får du passa henne lite så hon inte försöker trilla ur sängen medan jag kissar.
-MMMpf!
-Men vakna nu då! Jag måste gå och kissa NU!
(Sparkade nu till lite hårdare och ruskade nog lite också, småirriterad över det faktum att han kunde sova så gott bredvid bökot.)
-Men vad är det om???
-Jag sa ju att du måste vakna och ta över lite, jag måste gå och kissa!
-MEN JAG ÄR JU VAKEN!!!
-Jaså?? Vad sa jag då?
-Du sa "Sjokluputo lo, shalabalal kroyt.
-Va??
-Du sa "skullubululo sjaktabakta dim."
När jag kom tillbaka från kisseriet snarkade, inte helt oväntat, en av två fortfarande gott i sängen.
Resultat av vällingkrigets första natt.
Det har varit gråt och tandagnisslan natten lång, varvat med Höga C och Jag-håller-på-att-dö-här-skriket.
Hon lyckades till och med väcka Melvin, vilket i sig är rätt imponerande.
Vid sextiden var det färdigsovet, och färdigtskriket också för den delen (fast gissningsvis bara för den natten?), då kröp det lilla grynet glatt omkring i sängen och pillade på grejer, försökte trilla över kanten samt gnagde lite på lampsladden. Bara att kapitulera och kliva upp.
Pappan i familjen och Melvin snarkar fortfarande gott i Melvins säng.
Emmy goes bananas.
Det finns inga gränser för Emmys aptit på nätterna längre.
Det har gått helt överstyr.
Inatt svullade hon i sig hela fyra, F-Y-R-A, flaskor välling. Då fick mamman nog!
Ringde till BVC för att få reda på universalknepet, det hemliga trixet, eller åtminstonde ett litet råd om hur jag kan få henne att sluta äta så förbannat mycket på nätterna.
Ska jag ge henne mat varje halvtimme på dagtid?
Avkok på ett vitkålshuvud och en gammal strumpa?
Hundmat med mjölk i tre dagar?
Nej, vet ni vad jag fick? En skopa skäll! Fast det kanske jag behövde.
Så här lät det:
Förtvivlad och trött mamma: -Alltså hur ska jag få henne att sluta äta på nätterna? Hon är helt galen, inatt åt hon fyra flaskor välling!
BVC-tant: -NEJ NEJ NEJ NEJ! Hon ska INTE ha nån välling på natten!! Elva månaders bebisar behöver inte äta på natten!!
Förtvivlad och trött mamma: -Nej, det inser ju jag ocks....
BVC-tant: -På nätterna ska man sova!!
Förtvivlad och trött mamma: -Ja, det är ju lite det jag är ute eft...
BVC-tant: -Äta på natten, det är bara en dålig ovana!!
Förtvivlad och trött mamma: -Problemet är att hon ger sig inte. Jag får sitta uppe hela natten, ända till hennes storebror vaknar.
BVC-tant: -Ni får ta fajten, låt henne skrika, ge henne absolut ingen välling på natten. Det tar bara en vecka eller fjorton dagar, sen har hon lärt sig att det inte är lönt.
Förtvivlad och trött mamma bryter ihop för det där med "bara fjorton dagar", men inser att vi måste.
Nu är det slut på nattamålen.
Det borde det ha varit för längesen egentligen, men vem orkar?
Vem orkar sitta uppe flera timmar varje natt när det är full rulle på ungarna hela dagarna?
Minsta motståndets lag gäller väl de flesta småbarnsfamiljer.
Från och med i natt är det dock Det Stora Vällingkriget som råder.
Tam-ta-ram-ta-ram-ta-ram!
Oförskämt stolt presenterar jag nu vårt nya hus:
(Vänligen ha lite översyn med allt som inte är färdigt än. Typ tavlor som inte finns, lampor som inte har kommit upp osv.)
Först ut är sovrummet, där vi har tapetserat taket och golvet.
Utanför sovrummet finns ett sällskapsrum som vi har tänkt att ha som andra tv-rum. Här kan man även gå ut till...
Soldäcket. I andra änden av sällskapsrummet ligger...
Gillestugan...
...som har en sån här! Gilla på den.
Och så var det övervåningen.
...som består av en stor öppen planlösning, + varsitt rum till barnen.
Mathörna
Och tvhörna.
Utgång till...
...ballen.
Med en glimt av vättern.
Melvin valde ett rymd-rum
...Och Emmy skulle prompt ha de här krumelur-djurtapeterna. "Annars flyttar jag till Emelie!" skrek hon.
Det som nu behöver åtgärdas snarast, förutom allt som ska skruvas upp överallt,
är det här med träden nedanför oss.
Jag känner mig inte riktigt nöjd med en glimt av Vättern, utan filar nu på en plan hur jag ska döda träden för att få se lite mer av den där pölen.
Hittills har jag följande alternativ:
-Såg. Känns lite osäkert, och lämnar dessutom rätt tydliga spår.
-Någon tipsade om att kopparspik i träden tar kål på dem. Lämnar dock en del spår det också, och jag gissar att vi blir huvudmisstänkta rätt snabbt.
-Barkbaggar. Ett litet argt djur som käkar upp och dödar träd på nolltid. Biologisk krigsföring helt enkelt. Lämnar inga spår och kräver inte så mycket jobb mer än att plantera ut dem. Men hur fan får jag tag i det?
Kan man köpa det online tros? Har al Quaida en webshop?
Tillkännagivande.
Både kamera och sladd ligger nu på min köksbänk.
Jag har en ambition att inom mycket snar framtid lägga ut bilder på vårt (inte så) nya (längre) hus.
Bara så ni vet. Och så att jag vet att ni vet. Det blir lite klurigt att smita nu.
Först ska jag bara:
-Bädda sängarna.
-Städa.
-Hänga upp tavlorna/speglarna/hyllorna.
-...och några av lamporna.
-Eventuellt hyra in nån firma som städar. Grovstädarna.se? Skitstökigt.nu?
-Hålla undan alla barn/hundar/grannbarn/andra varelser som brukar nollställa ovanstående punkter.
Ja, eller så skiter jag i att göra nåt och tar de förbannade bilderna bara så att det blir klart.
Vi får väl se.
Åh, typiskt!
Är hos tandläkaren med Melvin, kliver ur bilen och inser att jag har åkt hemifrån iklädd pissetofflor. Åh vad jag hatar när det här händer! Exempel på liknande upplevelser: -När flygvärdinnan upplyste mig om att prislappen dinglade på ryggen på min dräkt. -När jag kollade mig i spegeln hemma och insåg att jag gått omkring med det gigantiska headsetet från jobbet på mig hela kvällen. -När jag klampade in på ICA med de där blåa plasttossorna från dagis på skorna.
Morgondopp kanske?
Vid närmare eftertanke: Nej tack, jag duschade ju igår.
Heaven?
Heaven?
Dear God
Morgonpromen gick idag till Baskarpsbrygga, ca 15 minuters gångväg hemifrån. Så vackert att man nästan blir religiös.
