Statusuppdateringar

Mamman: Feber
Pappan: Feber
Emmy: Feberfri men trött
Melvin: Jävligt feberfri och pigg.


Dagens citat

"Du... I vår familj finns det ju mest sjuka männikor."

De fräna killarna.

Fränast idag: Killar som susar ner i en backe i skogen på sina skidor, med k-pistar och ficklampor. True lies.

Men hur mycket älskar jag Martina Haag? Svar: Massor! "Underbar och älskad av alla" lever upp till alla förväntningar.

It´s not over til it´s over



Pratar hon om julen eller om den febriga dottern? Vet inte. Har varken tänkt igenom rubrikvalet eller vad det här inlägget ska innehålla. Julen kan väl kanske klassas som avklarad kanske? Fast Melvin har ju fortfarande jullov från dagis. Låt oss säga att den är på standby.
Emmy då? Status: fortfarande feber. Gjorde idag ett litet besök på barnakuten. Inte för att vi var överdrivet oroliga, utan mest för att febern har hållt i sig några dagar nu, 4 vad vi vet i alla fall, och då vill de gärna kolla igenom dem när de är så små och pluttiga som 2½ månad. Många prover togs, och det kikades in i diverse öron och halsar, och lyckligtvis verkade allt vara tipp topp. Ja, förutom den envisa febern då. Efter ett par timmar brummade således den isblå bilen åter mot Habo via Max, med en styck sovande utmattad dotter, och två stycken hungriga föräldrar. Dessvärre visade sig mitt val av burgare vara en riktig nitlott. Falafelburgare lät så gott, men serverades med en staaaaark sås. Eftersom jag ammar, så får jag ont i öronen av starka såser.

Not really a very merry christmas

Det hela började igår, dan före dopparedan, då vi traditionsenligt åt tacopaj och spelade bingolotto i goda vänners lag. (Vilket förövrigt kan nomineras i kategorin julens trevligaste traditioner)
Det var ingen i huset, och förmodligen inte i kvarteret heller, som undgick att Emmy inte var helt nöjd med livet. Den lilla harmoniska visade upp sin mest högljuda sida, och det tog väl ett bra tag innan vi fick kläm på vad det egentligen var som irriterade henne mest. Ful gran? Taskigt sällskap? Äcklig tomte?
Näpp. Det var samma lilla rackare som tidigare i veckan besökte storebror: Feber.
Som ett brev på posten lagom till Julafton och allt. Stackars stackars lilla stumpan.
Kunde hon inte fått va ett litet tag till? Hon är ju bara två månader. Det gör rent utsagt ont i mitt stackars mammahjärta.
Det blev alltså inte riktigt som vi hade tänkt oss. Julen firas såklart så gott det går ändå, men kanske lite mera hämmat och med ett hököga ständigt vilande på den minsta lilla firaren.
Det är svårt att njuta fullt ut när man ser hur jobbigt det är för henne. Men det kunde såklart varit mycket mycket sämre också. Nu ska vi göra allt vi kan för att få en så julig jul som vi kan i alla fall.

Och självklart återkommer jag med en mer utförlig rapport när jag inte är fullt upptagen med att jula.

Granen står...

69e01ae627d30b4c1fa1070571c9fbb2.png

Granen står så grön o grann i stugan. Årets höjdpunkt: hur provocerad blev pappa av Kalle Ankagranen? Svar: Han fann inte ord. Han hör till de typer som inte vill vara för skrytsamma när det kommer till julgranar. Vadå, undrar jag förvirrat, vi tävlar väl? Eller?


Några tankar om skägg

Melvin:
-Åååh va du är mysig med ditt schhhhägg, pappa.
Jag kan inte helt förbehållslöst hålla med. Jag hyser nån sorts hatkärlek till Dannes skäggväxt som är så svår att förklara att jag låter bli. Eller okej, jag försöker: Han är skitsnygg i skäggstubb, men fan vad det sticks.
Sådär, det var ju inte så svårt.
Och det här inlägget var väl ändå i märkligaste laget?!

Älskade familj

Nä, du som hoppas på en syrlig jagärsåtröttpåerochsägeruppmig-vändning på det här inlägget kan sluta läsa nu. Det här är en helseriös hyllning till min fantastiskt fina familj. Jag är så sjukt stolt över er så jag tror att hjärtat kommer att hoppa ur bröstet. Tack riktas särskilt till den skäggige mannen som är min underbare make tillika bästa vän, och som har presterat de två finaste barnen i världshistorien: finaste, sötaste, harmoniska Emmy och galet glada, alltid spralliga men genomsnälla Melvin. Det känns nästan lite ego att ha lagt beslag på de tre bästa personerna som gick att uppbringa. Men det kan inte hjälpas, ni är min unit.

2 STORA GILLAR idag: Bästa bebisen har inatt sovit från klockan 10 igårkväll till klockan 5 i morse, då hon åt en slurk och somnade om. Way to go bebis!
Melvin är nu feberfri och fit for fight igen. Han ignorerade väl i och för sig sina 39 grader och ansåg sig lika fit då som nu, han är ju Melvin. Hur går det till egentligen? Själv orkar jag inte ta mig till toan utan att börja grina när jag har typ en grad feber, medan Melvin kan flyga runt som en skållad råtta som om inget hade hänt, trots 40 graders feber. Skönt i alla fall att det inte blev nåt långdraget såhär innan jul.

Och så ett litet ogillar: G:et på mitt tangentbord är helt värdelöst, man får gå tillbaka i texten och lägga till alla g i efterhand, eftersom man måste trycka dubbelt så hårt på alla G:n. Skitjobbigt!



It comes with some benefits.

Det som inte får hända har hänt. Jag vaknade i morse bredvid ett fyraårigt strykjärn. Och det är fyra dagar kvar till julafton. Han var naturligtvis helt omedveten om sitt tillstånd tills febertermometern upplyste oss. Och det blev med ens nåt oerhört synd om honom. Trött och feberomtöcknad lade han sig i soffan och stortjöt. Tills han insåg det: Man får Cola trots att det är söndag och tidig morgon, och man förväntas ligga i soffan och spela tv-spel och kolla på film hela dagen. Och folk tycker synd om en. Det muntrade upp det lilla livet och han talade glatt om att han minsann skulle berätta för pappa när han kommer hem att han är suk.
Där rök julgransplaner. Mamman och det lílla knytet tar sitt pick o pack och flyr fältet. Det räcker med ETT sukt barn inför jul.

She goes nuts.

Vad är detta? Har hon snöat in fullständigt på soppor? Svar: ja. Soppor är gott. Frågor på det?
Här kommer en till: Sparrissoppa.
Den här är nyttig, för det är sparris i.

½ Kg sparris
5 dl vispgrädde
5 dl Kycklingbuljong
5 schalottenlökar

Skär sparrisen i bitar, ca en cm stora. Koka i lättsaltat vatten i några minuter.
Bryn schalottenlöken. koka upp buljong, grädde och schalottenlök. i med sparrisen, allt utom knopparna som man tydligen ska dekorera med. Koka ihop i tio minuter och kör sedan i mixer. Vänligen skicka inte in några frågor om den där garneringen, knopparna sjunker och det kan jag inte göra nåt åt. Det är alltså inte jag som har hittat på receptet om nån nu hade fått för sig det.
Servera med vitlöksbröd, ät, njut, och gå sedan ut och spring ett par, tre timmar. Alternativt ta en kola till dessert och lägg dig på soffan och låt det götta in sig riktigt rejält. Du kan ju gissa vilket jag väljer.

Mmmmmm

... det är nåt fel på julgodiset vi gjorde i helgen. Det tar slut.

Dagens: Ugnspannkaka med spenat.

Den blev löjligt god! Familjens finsmakare hade dock bestämt sig för att det där tänkte han minsann inte äta, utan beställde in en tallrik yoghurt istället.

Här är i alla fall receptet:

Ugnspannkaka med spenat och ost.

2.5 dl vetemjöl
0.5 tsk salt
3 st ägg
5 dl mjölk
150 g spenat
2 st rårivna potatisar
2 dl riven ost
0.5 tsk peppar

Ja, ni fattar säkert vad som ska göras. Se till att formen inte är för liten, för om den blir för tjock så blir den inte riktigt genombakad.
225 grader, nedre delen av ugnen cirkus 20-25 minuter tills pannkakan har stannat.
Gott gott gott, om man är över 4 år.


Det börjar närma sig...

Köksrenovering PART I
Nya golv, måleri och målera.
Status: Done.

Köksrenovering PART II
Luckor på plats. Justering pågår. Handtag delvis klart. My God vilken skillnad det blir att få upp handtagen. Nu börjar det faktiskt bli riktigt klart. Och det vill ju gärna bli bra.
Gud så bra.


Agenter

Jag lever ihop med två agenter, och de jobbar i skift. Deras främsta uppdrag är att hålla sin mamma vaken, helst dygnet runt. Den lilla agenten, vi kan kalla henna agent 1, har kvällsskiftet fram till midnatt ungefär. Den stora agenten, agent 2, har morgonskiftet, och brukar vanligtvis gå på runt 5 tiden. I natt jobbade dock båda agenterna övertid. Agent 1 deklarerade högljutt att hon skulle ha mat klockan 03:40. Klockan 04:05, när agent 1 hade somnat om igen, hörs bank bank, tripp tripp tripp från övervåningen. Jag går upp för att fösa agent 2 i säng igen. Han tänker INTE somna om. Lyssnar på skivor och kliar rygg i nån halvtimme, går ner igen och ligger och lyssnar på vridningar och vändningar i sängen. Han har inte somnat än. Väntar på att han ska komma ner. Bank bank. tripp tripp tripp. Dunk dunk dunk dunk dunk. "Följ med mig och kissa." Suck. Tillbaka från toan kryper vi ner i sängen igen. Kollar på klockan. Fem. Vrid och vänd, vrid och vänd.... Och så till slut: Snark. Äntligen!!
Knorr knorr knorr. Vad är det som händer?? Agent 1 knorrar. Om jag inte ingriper nu så kommer hon att väcka agent 2 igen. Kollar på klockan. Kvart i sex. Lyfter över agent 1 i sängen och mutar henne med mat för att hon ska va tyst. Hon accepterar mutan och snart snarkar de båda två tillsammans i stereo. Kollar klockan igen. Efter sex. Och jag har aldrig varit piggare i hela mitt liv.

Pedofilen som jobbade på frälsningsarméns dagis släpptes idag.

Inte för att han är friad från misstankar, utan för att man inte har skäl nog att hålla honom häktad längre. Det vill säga att utredningen inte hotas av att han går fri. Fast hans egen säkerhet hotas nog rätt duktigt av att han går fri. Är det så smart att släppa ut en sån jävel på gatorna i en småstad? Man är ju inte direkt anonym i Jönnet, och det lär ju finnas både en och två människor som inte skulle tveka på att slå sig olycklig på honom.
Jag avstår från att tala om vad jag själv skulle göra med honom om vi råkades.

Idag kollar vi på Svenska Hjältar-galan.

I morgon ska det lilla barnet granskas på tvåmånaderskontroll, efter det åker vi pulka med det stora barnet.
Vem hänger på??

Julgodisfabriken

Huset fullt av julgodisbakande människor och diverse barn, som de flesta här till någon av de bakande vuxna. Mysigt!

Bildbevisen nedan, underifrån sett föreställer

-En ängel, som inte har ett skit med vårt julgodis att göra.
-Systrarna Strid som gör knäck
-Herr Bratt som kokar kola
-Danne som sitter i ett hörn och inte gör nånting alls.

Jag vet att samtliga bilder är felvända, och det är enbart för att du ska få ett bra skäl att vända på datorn. Har du en laptop så kan du ju alltid bläddra upp valfri bild och sedan ställa datorn som en öppen bok.

Utan titel

3e602be435c6b49acdee99d781761d03.png


Utan titel

1b6d29310b3d2398a01afa3c519be3a0.png


Utan titel

0-354db42b6783802e7978270ab4286305.png


Utan titel

6a8f8e3d4b4633e3271b39ff14a3e361.png


Godmorgon

Vill härmed hälsa världen godmorgon och informera om att min dag innehåller en dagishämtning, ett jobbesök och ganska mycket köksmeckande. Eventuellt står även en roadtrip till Baskarp på schemat. Emellan aktiviteterna kommer det att spisas fiskgratäng samt paella.

Återkommer med recept såklart. Nån gång.

God Jul önskar vi er alla, God Jul önskar vi er alla...

Och så tar vi den på engelska också: Wish wish mishe mishe mish mash, Wish wish mishe mishe mish mash, Wish wish mishe mishe mish mash, anne nane nu ne.

Dagis bjöd idag på luciatåg. Finns det nåt härligare än 80 snoriga ungar i tomtedräkter och luciakronor som vrålar "hejsan hoppsan fallerallera, när julen kommer ska varenda unge vara gla´" i otakt?
Tända ljus runt hela scenen, varm glögg och pepparkaka, kyligt i luften och okristligt tidigt, och hela gården full av stolta föräldrar och farföräldrar och morföräldrar. Varenda unge fick känna sig speciell i sina luvor och ljuskronor och glitter och skägg. 
Kan man få en sån här start på varje morgon, tack?

Dagens gillar: Jamie Olivers gästspel i ICAreklamen.

Dagens ogillar: Anna Ankas åsikter om allt. Jag har haft tålamod med ankbruden länge nu, och inte yppat ett ord, men nu får det fan va nog. Är det egentligen nån som har bett om hennes åsikter om allt och inget? Förutom nån desperat TVproducent då. Och aftonbladet, tydligen. Vi är mätta på Anka nu, ge oss nåt nytt.


Ursäkta röran, jag bygger om.

Jaha, tydligen har jag fått lite för mycket tid över, eftersom jag nu har ägnat lite tid åt utseendet här på bloggen. Mhm, tänker du, borde hon inte lägga den tiden på nåt viktigare, typ läsa saga för nåt barn eller rasta nån hund? Har hon ingen tvätt som behöver hängas? Disk? Dammråttor? Löv som ska krattas och träd som ska beskäras?

Jorå. Det är ingen plötslig arbetsbrist på Munkvägen 4, men jag hade lite övertid att ta ut, om man säger så.
Och insåg att det är skitroligt att pilla med det designen på bloggen. Så det kommer ni förmodligen se mer av i framtiden. Jag har inte på nåt sätt bestämt mig för hur det ska se ut, så förvänta er förändring i den takt jag lär mig att förändra. Åsikter är välkomna.

Idag bär det av till staden för att fotografera familjen för annons på födda- och dödda-sidan i lokaltidningen.
Vi har dock gjort en liten prioriteringsmiss här, så risken är överhängande att Daniel och Melvin kommer att se ut som två penntroll, eftersom de borde ha blivit klippta innan vi tar kort. Kan de retuschera bort lite hår tros?

Nu: Frossa i HTML-koder. Tjoho.

Ikväll: Mecka köksskåp. Ännu mer tjoho!

Mommyfied

Hrrm!
Jag vill härmed rikta ett särskilt tack till grötkonsulten, mammornas mamma, som kan alla knep och som vet hur man gör god gröt. Tack för att du lärde mig, och därmed gjorde mig till en fulländad mamma!
Här kommer en hyllningssång till världens bästa mamma:


Test



Ja. Jag har lärt mig nåt nytt. Sist i hela världen med att kunna lägga upp ett youtubeklipp, men nu har jag i alla fall lärt mig. För det finns ju inte vettigare grejer att ägna sig åt kl 7 på morgonen?? Har dessutom varit vaken sen halv fem, då Melvin behagade vakna. Varför, Melvin, Varför???

Vuxen?

Gjorde ett tappert försök att bli vuxen idag. Det började bra med att vi gjorde en veckomatsedel som försvar mot den odödliga diskussionen:
-Vad ska vi äta idag?
-Vet inte. Vad tycker du?
-Vet inte. Du får bestämma.
-Nä, nu är du orättvis. Försök inte lägga över det på mig, för jag vet inte säger jag ju.
...
-Men vad ska vi äta då?
-Vet inte. Vad tycker du?

Och så vidare. Händer dagligen i detta huset. Men från och med nu är det alltså slut med det. Den odödliga diskussionen är slutligen död.

Nu när jag ändå är en mogen, vuxen kvinna, med veckomatsedel och allt, så tänkte jag även slå till med ett storkok, det känns ju husmorsaktigt och passar mitt nya, käcka jag. Så jag slog alltså till på gröt, det verkade lagom svårt för en rookie-husmor. Klart barnen ska ha en hemmafru-mamma som kokar egen tomtegröt. Åh så mysigt. Över huset sprider sig således doften av kanel och risgrynsgr vidbränd mjölk.
Kanske inte är så farligt, tänker jag och tar hurtigt fram en sked ur min nystädade och välorganiserade kökslåda för att smaka. Fy fan. Den går verkligen inte att äta. Melvin kommer skuttandes och vill smaka på gröten som han naturligtvis har fått va med och röra i, och jag tänker att nu krossar jag hans lilla hjärta totalt. Nu inser han att hans mamma är en bluff. En fejkmamma som inte alls kan göra såna grejer som andra mammor gör, som att koka gröt och planera middagar.
Hans ansikte skrynklar ihop sig till en omisskännlig grimas, och en rysning som hade platsat på övre delen av richterskalan går genom hans kropp.
-Mamma, den var sitäcklig.

Ja, lilla vän, den var sitäcklig. Tur att det finns folk som lever på att göra tomtegröt. 

Nu: Kvällsmat. Ostkaka. Jävligt köpt.
Imorgon: Gå till konsum och köpa gröt. Alternativt kontakta mamma för konsulthjälp. Grötkonsult, det ni!
 

Falafel

1 burk kikärter
1 gul lök
1 pressad vitlöksklyfta
½ tsk salt
1 tsk spiskummin
2 krm Sambal Oelek eller Harissa
½ dl hackad bladpersilja
2 msk majsstärkelse
Ett par klickar riktigt smör att bryna löken i.
En skvätt rapsolja i smeten.

Skölj kikärterna.
Hacka löken o pressa i vitlök. Mjuka upp lite i stekpannan i smör.
Kör kikärterna i mixer.
Mixa i resten av ingredienserna i den ordning de står. Det ska bli som en smet. Inte helt slät utan lite grynig.
Gör bullar, som köttbullar. Stek i ordentligt med rapsolja. Egentligen ska man ju fritera dem, men det blir lika gott att steka, och jävligt mycket nyttigare. Använder man dessutom bra olja kan man ju sen mumsa i sig med gott samvete.

Servera med en god kall sås, typ kebabsås, massor av grönsaker och mjuka tacobröd eller ris.

Tut tut, tut tut

Här kan man inte ens gå på en nykter After Work utan att de passar på och ballar ur och bränner ner skolor hemma i whitetrash-förorten Habo medan man är borta. De klarar verkligen inte av att hålla ordning på nånting utan mig. Snacka om oumbärlig. Fan vad jobbigt.

Och så var det det där med klapparna...

...
Jo, som sagt, jag har ju en hel del idéer på potentiella nätklappar som nog skulle vara uppskattade.

http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article6233518.ab

Nu: Kaffe nyhetsmorgon, och en lugn stund. Inbillar jag mig. Jag hör ett välbekant bökande innifrån sovrummet, så jag gissar att åsikterna går isär lite på den punkten. Kan eventuellt bli en kombination av kaffe, amning och nyhetsmorgon.

Ikväll: After Work. Minus work, bättre än så kan det väl knappast bli?

Nae, vad gör jag uppe såhär dags?

Jo, det började med spark spark spark. När jag vaknade till såpass att jag lyckades bända up ena ögat för att kolla efter vad som hände, (jo, jag hade ju mina aningar om vems små 20 centimeters ben det var som låg och sparkade glatt och upprymt bredvid mig) så möttes jag av världens piggaste små ögon.
Innan jag hade hunnit tänka ut en plan kom nästa unge rinnandes ner för trappan med en husbil i högsta hugg. "Mamma, tjatelitjat tjat tjat tjat, bla bla bla." Pigg som en mört. Nä, jag lyssnade väl inte riktigt på vad tjatet innehöll, är inte riktigt mottaglig såhär dags.
Och plötsligt befinner jag mig i soffan. Jag fattar inte riktigt vad som hände. Godmorgon, världen.

Hur ska man kunna va arg på honom?

Mamman, morfarn, lillasystern och Melvin befinner sig på övervåningen. 
Mamman och morfarn har båda uttryckt en viss irritation över Melvins tjatande om smått och gott som han vill göra, men redan blivit nekad av samtliga tillfrågade. Tillslut tröttnar Melvin och går ner.

Mormor:
"Vad gör ni däruppe, Melvin?"
Melvin, med en oberörd, rätt glad ton:
Äh, de är vansinniga på mig däruppe.

Älskade, underbara, irriterande skitunge!

Tjenare vinter

Underbara väder!! -5 grader, den ultimata temperaturen. Fortfarande frost  på marken trots att klockan närmar sig lunch. Och som grädde på moset: klart och soligt! Inget får mig att må så gott som en fin vinterdag.

På schemat idag: julklappsshopping. Hemifrån.
Det är lite tråkigt på ett sätt, att inte få armbåga sig omkring på ett kokhett, svagt svettluktande köpcenter, med folk hostandes och nysandes ner i barnvagnen. Att missa slagsmålen om den sista succeklappen, sura, julstressade kassörskor och hysteriskt skrikande ungar i vartende hörn. Eller vänta, nu ångrade jag mig visst. Det är det inte. Tråkigt alltså. 

Jag har en hel del idéer på klappar som kan köpas på nätet och som kommer vara väldigt uppskattade. Och nej, jag tänker såklart inte yppa vad eller till vem.
Dessutom är det ju inte internet som kommer med klapparna, utan tomten. Sådeså.

Korv korv i taket hänger, hund hund står på golv och blänger

Dagens syssla: Korvmakeri. Plats: Hos mamma. Närvarande: Familjen Strid, familjen Frederiksen, samt delar av familjen Karlsson.

Som inför varje jul var det idag dags för stora korvstoppardagen. Som en redig husmor spolade man korvskinn och stoppade korv för glatta livet. Väldigt modernt och hitech med mammas hushållsassistent från 1624 och fårtarmar som korvskinn (det kan eventuellt ha varit gristarmar, jag vet inte riktigt. Det spelar ju inte heller så enormt stor roll). Jag kände mig som hämtad ur en svartvit film, med hårnät, förkläde och marmelucker, sådär fryntlig och härlig, leende åt de väluppfostrade barnen som stod givakt med sina hängslen och randiga skjortor.
Låter ju precis som mina barn, eller hur?! Eller nja, Emmy är kanske lite liten för att stå givakt?
Så gick det i alla fall till. Det var inget tjat om att spela tv-spel, inget körande med störiga radiostyrda bilar, ingen prillig hund som möblerade om samtliga skor, och ingen hysterisk lill-kusin som gormade så fort hunden närmade sig med sitt skoprojekt. Nix, alla uppförde sig som vanligt exemplariskt och ingenting ballade ur.
Som final på dagen spisades lutfisk. Mums.

Nu ligger samtliga i familjen Strid utom undertecknad och sover, som om nån hade strösslat dem lite godtyckligt över huset. Danne har dessvärre somnat på fjärren och därmed lämnat min tv-kväll i ödets händer.
Det verkar inte bli nåt vidare.


RSS 2.0