Älskade SJ.
Jag hade planer på att äta frulle på tåget mot Göteborg denna morgon. På perongen i Falköping ropades ett meddelande ut, att tåget mot Göteborg hade färre sittplatser och att det därför även går buss. Och folk fullkomligt rusade mot bussterminalen. Vem vill missa chansen att sitta som ett dragspel och lukta på (den alldeles för nära) grannens lökiga andedräkt liksom? Redan här började jag känna mig misstänksam. SJ, Jag förlåter er för det där med frullen. Men INGEN TOA ÄR INTE OKEJ! Så nu ska ni få ett litet tips. Om ni bara vänligen ville fixa toaletterna, så skulle jag kunna tänka mig att åka hela sträckan där inne. På så vis spar ni in en sittplats till, och slipper kanske bemöda er med att styra upp extrabussar som ingen jävel vill åka med. Ska vi säga så, SJ? Jag har min returresa på fredag, jag förväntar mig bättring tills dess.
Det är varning för bajs, gå så försiktigt du kan
Ta till exempel årstiderna.
Sommaren föreställer jag mig lagom varm och solig, med helt blanka dagar att fylla med nöjen. Liseberg varvas med stranden varvas med båtutflykter.
Det finns nämligen inga vardagsmåsten alls på sommaren. Tvätten tvättar sig själv, maten bara ploppar upp på bordet var tredje timme och barnen vill helst sitta och pussla för sig själva i en vrå. Tills de blir trötta och går och lägger sig.
Vintern, å andra sidan, är lagom kall med lagom mycket snö som aldrig är grå eller gul, och alltid puderlätt och skottas undan på fem minuter.
På julen sitter två små änglar och tindrar med ögonen i timtal jämte julgranen, med avbrott endast för lyckade festmåltider där alla konverserar lågmält och barnen äter med god aptit. Ty de har inte ätit en godisbit på flera dagar.
På sensommaren och hösten föreställer jag mig själv promenera omkring i skogen med hunden, bland rödgulklädda träd, i kall frisk luft som ryker lite när man andas ut den. Jag plockar massor av svamp och torkar och lägger i fina glasburkar, så att man alltid kan krydda soppan/grytan/såsen med lite lyx.
Så hur mycket svamp har du plockat hittills i år då?
Tja, mellan tummen och pekfingret, en sisådär 2 eller 3 påsar. Inte ICAkassar alltså, utan hundbajspåsar.
Däremot har jag plockat en hel del bajs.
Det är lite samma känsla, faktiskt, när man går där i trädgården med en ficklampa i ena handen och en påse i andra handen.
"Oj oj oj, kolla, där är en hög till! Det var verkligen en bra runda ikväll."
Joråsåatte.
Let´s start over again.
Det är vad som har passerat sedan den här bloggen senast pyntades med några tecken.
Jag tänker bespara er förklaringar, ursäkter och löften om bättring.
Jag känner helt enkelt för att få igång bloggen igen.
That´s it.
Det blir mer och mer rörigt i vardagen. Det finns nu två styck viljestarka halvportioner som konkurrerar om uppmärksamheten med de medel som finns att tillgå. Tjat, skrik, provokationer och en gnutta våld inkluderat.
Själv brukar jag fly ut på ballen och sätta mig under fönstret så de inte ser mig innifrån.
Ett annat knep, oklart om jag har delat med mig av det tidigare, är att låtsas att man går på toan, för att sitta på toagolvet och läsa tidningar en stund. Det senare är att föredra under den kallare tiden på året.
Väl gömd gäller det att blunda hårt, nynna på något och låtsas att man är en lyxhustru på den amerikanska västkusten, som bara tar en kort paus mellan besök i svindyr skoaffär och champagnelunch med de glammiga vänninorna.
Oftast kan man sitta i flera minuter innan man väcks av en distinkt doft av bajs, ett gallskrik för att någon har trillat ner ifrån hatthyllan eller ett högljutt handgemäng över en legogubbe.
Men på samma sätt som magsäcken krymper om man äter mindre mat, så töjs tälamodet ju fler barn man får. Två minuter som lyhustru i Californien räcker gott och väl för att med gott humör orka fortsätta min inte riktigt lika fancy vardag som familjeförsörjare i Baskarp.
Och ärligt talat, vad gör en lyxhustru hela dagarna? Shoppa? Luncha? Sippa drinkar mitt på dagen?
Verkar ju skittråkigt.
