menvetdu

En hel sommar.
Det är vad som har passerat sedan den här bloggen senast pyntades med några tecken.
Jag tänker bespara er förklaringar, ursäkter och löften om bättring.
Jag känner helt enkelt för att få igång bloggen igen.
That´s it.

Det blir mer och mer rörigt i vardagen. Det finns nu två styck viljestarka halvportioner som konkurrerar om uppmärksamheten med de medel som finns att tillgå. Tjat, skrik, provokationer och en gnutta våld inkluderat.

Själv brukar jag fly ut på ballen och sätta mig under fönstret så de inte ser mig innifrån.
Ett annat knep, oklart om jag har delat med mig av det tidigare, är att låtsas att man går på toan, för att sitta på toagolvet och läsa tidningar en stund. Det senare är att föredra under den kallare tiden på året.

Väl gömd gäller det att blunda hårt, nynna på något och låtsas att man är en lyxhustru på den amerikanska västkusten, som bara tar en kort paus mellan besök i svindyr skoaffär och champagnelunch med de glammiga vänninorna.
Oftast kan man sitta i flera minuter innan man väcks av en distinkt doft av bajs, ett gallskrik för att någon har trillat ner ifrån hatthyllan eller ett högljutt handgemäng över en legogubbe.

Men på samma sätt som magsäcken krymper om man äter mindre mat, så töjs tälamodet ju fler barn man får. Två minuter som lyhustru i Californien räcker gott och väl för att med gott humör orka fortsätta min inte riktigt lika fancy vardag som familjeförsörjare i Baskarp.
Och ärligt talat, vad gör en lyxhustru hela dagarna? Shoppa? Luncha? Sippa drinkar mitt på dagen?
Verkar ju skittråkigt.