menvetdu

När man är 27 år, har bott i hus i många år, gift, snart tvåbarnsmamma, kanske man kan förväntas ha viss rutin på sitt liv, åtminstonde på de mest basic funktionerna i hemmet.
Det är så jävulusiskt frustrerande, men så är inte fallet på Munkvägen 4. Här följer en nätt lista på grejer som inte funkar hemma hos oss, men som ingen nånsin tycks vilja göra något åt:

1. Besticken. Vi äger för få. Det finns aldrig några rena. Sjukt irriterande.

2. Skorna. Den här familjen gillar skor. Jag är mamma till Sveriges fömodligen enda 4-åring som hellre går till skoaffären än till leksaksaffären. Han har två lika skointresserade föräldrar att brås på. Sen har vi Boris, som har som största intresse att bära omkring på skor. En i taget såklart. Vilket medför att man aldrig hittar sina skor, åtminstonde inte på samma ställe. Också sjukt irriterande.

3. Värmen som ingen nånsin får nån ordning på. Försöker då och då få hit nån liten rörmokare eller sotare som kan ställa en diagnos, men vi kommer liksom ingenstans.

4. Datorn, som skriver ungefär var femte tangenttryckning. Gaaah!! Det här inlägget har tagit mig nån timme nu. Det verkar iofs mest vara bloggsidan som är drabbad, men är fortfarande lika irriterande.

5. Grytskåpet. En födelsedag, för ungefär ett år sen, fick Danne för sig att han skulle önska sig nya grytor i födelsedagspresent. Av alla. Inte så genomtänkt kanske, för nu har vi ett grytskåp som är totalt jävla överfullt av grytor som verkar dansa omkring därinne såfort man stänger skåpsluckan, för när man sen öppnar igen så får man inte bara handtaget i handen (det i sig är rätt störigt det med), utan det formligen rasar ut grytor på fötterna.

6. Gräsmattan. Det finns en gräsklippare, som nu har varit trasig i ett år. Det har resulterat i naturtomt, vilket inte riktigt smälter in i omgivningen. Då och då har det dock lånats en klippare, och trädgården har sett beboelig ut igen. Men borde man inte äga en egen gräsklippare om man har en gräsmatta?

7. Okej, jag väljer en grej till att gnälla på. Jag väljer hallen. Den är pytteliten, och vi är ap-många i familjen. Snart ännu fler. Det finns en groventre, men då får man för det första ha bra tur om man ska lyckas låsa upp den kärvande dörren, och för det andra så ligger den innanför matrummet. Det blir helt fel att gå in den vägen. Hallen är alltså överfull av jackor, skor (bara singelskor eftersom Boris har gömt en i varje par) träningsväskor, hundmatskålar och hundar. Okej hund, men han är stor. Ska man ta sig igenom så får man kliva stort.

Det var dagens gnäll. Hade inte datorn krånglat så förbannat så hade det varit gårdagens gnäll, det var då inlägget påbörjades.