Stenkulan.

Jag har ett hjärnspöke. Eller ska jag säga magspöke?
Det hela går ut på att jag nästan varje kväll får för mig att förlossningen ska sätta igång just inatt.
Magen blir som en stenkula (rätt rejäl dank), och varje kväll tänker jag att det gör liiiiite ondare än vanligt. Att det nog är på väg att bli riktiga värkar ändå. Hyfsat jobbigt faktiskt om jag ska hålla på och tänka såhär varje kväll i två veckor till. Lägg till en veckas övertid så är vi uppe i 20 dagar. 20 dagar av schizofreni. Jag lyckas verkligen lura i mig själv på allvar att jag kommer att befinna mig själv på BB om några timmar.
Detta trots att den förra förlossningen startade pang bom med tre minuter mellan värkarna utan några som helst kännbara förvärkar eller skymten av någon latensfas som det pratades så mycket om.

Här kommer det en igen, en värk som förmodligen är en heeelt meningslös liten löjlig förvärk, men som jag ändå på nåt sätt lyckas tolka som ett tecken på att förlossningen står runt knuten.

Förövrigt var Karl-Petter en klart värdig vinnare av kändisdjungeln. Vilken högkvalitets-TV. Mera sånt tack, TV4!





Tyck nåt!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0