menvetdu

De senaste dagarna har det formligen haglat sköna kommentarer från min 4-åriga chef.
Vi börjar på IKEA, där han efter att ha fått en och annan förmaning från en trött, jättegravid och lite stressad mamma ropar över alla hyllorna: "men mamma, jag SKA inte slarva bort mig", för att sen springa iväg och ja, slarva bort sig. Det är inte skitlätt att se en enmetersfigur bakom alla pallar med krukor och blockljus.

Nästa incident är på parkeringen, där Melvin får en till tillsägning efter att ha sprungit runt bilen. Jag förklarar för honom att han inte får springa runt bilen för han hinner ju inte kolla sig för, det kan komma en bil o köra på honom då "och så blir jag helt döööd" fyller Melvin i med skräck i blicken. Ja Melvin, och så blir du död. Det får bara inte hända hemska tanke. Det är dock inte jättelätt att behålla allvaret efter en sån kommentar.

Idag kom kanske den bästa funderingen av de alla: "Pappa får den översta handdukskroken, för han är ju längst. Mamma, du är ju kortast, så du kan ta den här i mitten. Och jag är ju jättekortast, så jag tar den här längst ner."

Ja, jag vet att jag inte har vart världens mest informativa varelse de senaste dagarna. Det beror på att 1: Jag vill ju skriva att jag är och föder barn, inte att vi har gjort om i köket.
2: Jag hittar inte kamera sladden vilket leder till 2a: att jag inte kan rapportera om hur det ser ut i köket nuförtiden, och 2b: att jag känner mig lite stressad över att hitta sladdjäveln innan det är dags att föda barn så jag kan tömma kameran.
3: Väldigt många hade blivit väldigt upprörda om jag hade deklarerat min glädje över att danskarna tog oss i fotbollen så jag slipper fanskapet i sommar.

Nu: Blåbärste.
Sen: Hitta sladdh-vetet.