menvetdu

Jaha, då var bäst-föredatum passerat. En liten ursäkt hade kanske varit på sin plats?! Ett litet "du förlåt, men jag kommer inte hinna i tid, jag blir lite sen men kommer så snart jag kan." Jag börjar nog tro att det är en kille som ligger därinne o skvalpar i alla fall. Hade en distinkt känsla av att vi skulle få åka in i natt. Blev smått besviken när jag vaknade och insåg att vi inte var på BB utan hemma. Med tjock mage. Fast jag känner ingen panik trots allt. Det är ju faktiskt precis just nu som är det bästa på hela graviditeten. Att gå och vänta och veta att precis när som helst nu, kanske om tio minuter, så kommer det att sätta igång. Jag gillar det, det är verkligen superspännande. Danne ser inte tjusningen i det, utan tycker mest bara att det är nervöst och stressande.